Argentinskt sjukhusbesök

Nyårsafton har hittills spenderats mest liggandes vid grannens pool (och I hans pool). Väldigt skönt!

Min mage är fortfarande inte helt glad. I torsdag mådde jag så dåligt så att jag bestämde mig för att åka in till sjukhuset (med min handledare Elisa som tolk). Vi hade båda förberett oss på att få sitta där i flera timmar, så jag hade med mig tidning och bok och vattenflaska och allt. Men vi fick träffa en sjuksköterska efter att ha stått i en fem minuter lång kö. Fantastiskt! Men jag tror att jag fick gå före ganska många, för det satt en massa andra och väntade i väntsalen, och jag fick hjälp innan dom... Hursomhelst sa doktorn bara åt mig att äta bättre, så skulle allting bli bra. Så nu kör jag på sträng diet! Och det känns faktiskt lite bättre.

Jag har tänkt ganska mycket på Sverige de senaste dagarna. Det känns bra att jag har så mycket fint att komma hem till om 1½ månad!

Killar, killar...

Först har jag två saker att säga till alla killar i Sverige:
1. Varför är ni inte mer som killarna här i Argentina? Dom är så gentlemänsaktiga och artiga och hjälpsamma! T.ex. :  Igår TVINGADE våran sjuka (alltså som i sjuk på riktigt) kompis oss att sitta ner på bussen istället för honom! Det är kanske att gå till överdrift iochförsig, men ändå...
2. Tack för att ni inte är som killarna här i Argentina! Ibland blir man trött på allt rättframt flörtande och att det är en så stor grej att man är "blond". Hallå, man kanske vill vara kompis med folk också??

Ja, med det sagt...kan jag berätta att förskolan nu håller på att förbereda sig inför sommarverksamheten. Men vi kommer bara hinna vara med på den två dagar nästa vecka, innan vi drar iväg till Iguazú. Dit åker man med buss, i ett dygn, och sen är man framme. Väl där ska vi titta på dom tydligen väldigt vackra vattenfallen och njuta av lite ledighet! Det ska bli härligt!

Julafton 2011

                                             
Ja, nu är det Dan efter Doppardagen! Och julafton blev ändå trevlig tillslut, trots saknad. Min mage och alltsammans blev bara bättre och bättre under dagen och jag kunde hänga både med Lovisa, hennes familj och sen några argentinare på kvällen. Det var ganska intressant att se hur de firade julen här. På dagen gjorde de inget speciellt, alla festligheter började runt elva-tiden på kvällen, då middagen intogs. (Asado, som vanligt. Alltså kött som har blivit grillat väldigt länge och är väldigt saftigt och gott.) Sen vid tolvslaget skålade man och så blev det fyrverkerier. Jag frågade: "Jaha, så sen gör ni samma sak på nyår?" "Eh, ja, ungefär." svarade dom då. I Sverige känns ju jul och nyår som så otroligt olika högtider!
Bilden är ifrån självaste julafton. Första gången som jag solade på julafton! Konstigt!

Misär och kärlek

Här sitter jag Dan Före Doppardan i landet Argentina. Knäppt! Det känns lite misär att behöva fira julen utan familj och släkt, men samtidigt lite intressant också. Jag hade ställt mig in på att fira med Lovisa och hennes familj här. Men nu vet jag inte alls hur det kommer bli, för här sitter jag med någon magåkomma, igen. Suck och stön. Fick åka hem ifrån jobbet (min chef Margarita blev helt orolig för mig: "Ska jag ta dig till sjukhuset??") och sov sedan i nästan sju timmar mitt på blanka dagen. Och nu får vi se hur morgondagen blir. Ni som ber: Be gärna för att jag ska få en fin julafton, utan magåkommor och ensam misär.

Vad kan jag mer berätta? Jo, att det var lite sorgligt idag på förskolan, för det var sista "normala" dagen där. Sen ska de ha sommarkollo, typ, och jag vet inte hur många av barnen jag kommer att träffa då. Och min förmiddagsklass var så underbara idag! De klängde på mig som små apor och kramade mig och ville sitta i knäet. Och en av killarna, som brukar slå mig minst en gång per dag, sa: "Te quiero!", vilket betyder "Jag älskar dig!" och då bara smälte jag. Igen.

Jag vill alltid tacka...

De senaste dagarna har varit lite jobbiga, på grund av flera olika saker. Men nu tänkte jag berätta för er vad jag är mest tacksam över här i Argentina:

- Barnen! Jag är så tacksam över att jag älskar dom och att dom älskar mig. Och jag blir så glad när de blir glada över att se mig och nästan drar av mig armarna, för att de försöker få mig att sitta bredvid dom och ingen annan. Och det känns bra eftersom att jag vet att kärlek är meningsfullt.
- Att jag får lära mig så mycket! Det är helt galet hur mycket jag får se och hur många nya intryck jag får ta in! Jag får lära mig mer om varför människor är fattiga, hur det är att leva där vattennivån stiger och sjunker lite närsomhelst, hur man säger tönt på spanska, osv osv.
- Lovisa! Det är väldigt fint att ha med sig en väldigt fin människa genom alla dessa upplevelser. Och dessutom en massa andra människor runt omkring, som är som små ljus i ens vardag.
- Och sen Gud såklart. Som jag har att tacka för allt detta.

Nu förbereder sig alla här inför julen. Vi hade stort julfirande på ön i lördags, med alla barnen där (och några vuxna) och det var väldigt fint. Barnen fick höra om Jesus födelse, sjunga julsånger, äta gott och slutligen få varsin julklapp. Väldigt uppskattat! 
Idag fick barnen på förskolan i princip samma sak. Det kom en ungdomskör som sjöng sånger med dom och för dom. Och sen fick alla varsin julklapp. :)

Vilken kvinna jag är

Igår blev det en speciell dag på förskolan, eftersom både Lovisas hela familj, Daniel, Pedro, Pedros kompis och vår handledare var och hälsade på. (Fast det var bara Lovisas familj som stannade hela dagen.) Det var  otroligt konstigt att det kom några andra utomstående som trängde sig in i vår lilla bubbla! Då såg man allting ur ett nytt perspektiv igen och man fick utvärdera sig själv lite också. Och jag blev faktiskt rätt nöjd med min utvärdering: Tänk att jag har lärt mig så mycket spanska!! Och tänk att jag har lyckats få förtroende hos många av de här barnen som är rätt så stängda!! Och tänk att jag har kommit in i en argentinsk förskolas rutiner! Vilken kvinna jag är.

Julstämningen kommer i små portioner, då och då. Lovisas familj tog med sig pepparkakor som vi har ätit. Och igår fixades det pepparkakshus, med non stop och allt. Fantastiskt! Barnen gör julpyssel på förskolan. Imorgon blir det julfest på ön, det blir intressant :)

Alla känslor varje dag

Det är en så blandad känsla att vara med barnen på förskolan. Man får verkligen känna alla sina känslor varje dag. Ilska: Barnen slår varandra och mig och lyder inte. Glädje: Barnen leker, skrattar och kramas. Eller när de säger: "Nej, ni får inte gå! Ni måste stanna!" Sorg: Barnen ger på olika sätt uttryck för hur de har hemma, och det är inte alltid bra. För mig känns det alltid som en kall hink vatten över huvudet varje gång ett barn nämner att de t.ex. har blivit slagna hemma.

Idag delade vi ut lussebullar till alla vuxna som jobbar på förskolan. Tror att det var uppskattat, även om vissa också verkade lite skeptiska, haha.

Saknad

Har spenderat helgen med Lovisas familj, som har ankommit till Buenos Aires. Konstigt att prata så mycket svenska och att inte pussas på kinden när man hälsar, haha. De fick mig verkligen att tänka på min familj i Sverige och då saknade jag dom extra mycket. Saknad är trevligt på ett sätt, för det betyder att man älskar. Men samtidigt är det en känsla som kan göra väldigt ont.

Jag har ett värmeeksem på foten, som inte vill ge med sig. Det kliar helt fruktansvärt mycket. Om ni undrar.

Fler lussebullar och lättroade barn

Ännu ett lussebullsbak! Underbart! Vi har nämnligen ledigt idag, eftersom det är jungfru marias dag, så jag bakat. Jag tror att jag skulle kunna leva på lussebullar ganska länge utan att tröttna. Jag har även rensat vår uteplats, så att kackerlackorna INTE ska kunna trivas där.

Jag har haft fina dagar på dagis den här veckan. Eftersom det har varit avslutning, så är barnen klara med allt som de skulle göra under året, så nu får de mest leka. Jag tycker att det är så underbart med barn, att de är så lättroade! Det finns en karusellgunga utomhus, som barnen älskar att leka i. Och när vi är med och skjuter på, skriker de av förtjusning över att det går så fort! "Mas fuerte!" vrålar de samtidigt, vilket betyder ungefär "Mer fart!"

Snart ska jag gå och ta ett dopp i grannens pool, för jag känner hur ryggen klistras fast emot soffan med svett. Inte okej.

Diplomutdelning

Idag var det diplomutdelning för barnen som går "prescolar", alltså ungefär lekis. Fastän jag bara har känt barnen i lite mer än två månader, så kunde jag inte låta bli att fälla en liten tår. Jag tänkte på att de hade hela livet framför sig och allt det där.

Skolavslutningar

Det blev en lite speciell vecka den här veckan. I torsdags var det "la fiesta del fin del año", alltså typ skolavslutning. Alla klasser hade förberett en liten dans (anpassad efter hur små barnen var) och min förmiddagsklass var små häxor, även jag. Vissa av tre-åringar var helt okoncentrade, men de var iallafall väldigt gulliga, haha. Och alla stirrade, om möjligt, ännu mer på mig, nu när jag var utklädd till häxa.
Igår förberedde vi inför den kommande måndagen. Då ska de äldsta barnen ha en egen avslutning och få diplom och allt.

Idag var det vi som höll i bibelundervisning för barnen på ön. De fick klä ut sig och spela upp Den Barmhärtige Samarien. Tror att det var väldigt uppskattat!

Nu är våra slummenpojkar här, så vi ska hänga med dom.
Chao!

Fler bilder!

Vid Plaza de Independencia i Uruguay

Lovisa vid Rio de la Plata

Den stora stranden Pocitos som ligger mitt i stan! Underbart!

Los Wachiturros

Åh, vad jag tycker om barnen! Idag begravde några av killarna i galna eftermiddagsklassen mig i hårda kramar och kyssar. Sånt säger man inte nej till! Dom är galna och man blir trött så trött på dom att man nästan vill gå därifrån minst en gång dagligen. Men samtidigt är dom som sagt underbara. Det finns ett band som heter "Los Wachiturros" som är en riktig modefluga. Även barnen är tokiga i dom, kan erkänna att jag faktiskt tycker att dom är ganska bra också. Killarna är hur söta som helst när de ska dansa och härma Wachiturros. Här är två smaktips:

http://www.youtube.com/watch?v=IR__WMtmN90
http://www.youtube.com/watch?v=4_Iecf38Y7s

Imorgon är det avslutningsfest för de små barnen, min förmiddagsklass ska dansa och spela häxor. Även jag, haha! Efter imorgon kommer det vara lite lugnare "sommardagis", det ser jag fram emot! Men jag kommer att sakna de barnen som inte kommer att vara där.

Rio de la Plata, baby

Det blev en fin helg i Uruguay! Men det var inte det lättaste att hitta till stället i BA där vi skulle hoppa på båten, vi sprang fram och tillbaka i den stora hamnen ett tag innan. Men tillslut kom vi dit och kunde åka till Uruguay. Nu var ju vi bara där en helg, så man kanske egentligen inte kan uttala sig, men jag tyckte att Montevideo var ganska likt Buenos Aires. Kanske lite fattigare, men annars samma. Lugnt tempo, en massa (!) killar som skriker åt en på gatan, dulce de leche i alla efterrätter, osv.

Vi hann se ganska mycket av gamla stan, gå på marknad (som jag älskar!) och bada mycket! Badandet ledde till att både jag och Lovisa blev ganska solbrända, speciellt Lovisa. Rosa är en fin färg. Vattnet var oerhört smutsigt och man blev såklart väldigt sandig av att vara på stranden en hel dag, så Lovisa och jag kom tillbaka till Buenos Aires med sand i öronen, i ögonbrynen, i armvecken och smuts överallt. Inte helt trevligt, men ändå ett helt okej pris för att ha fått bada i Rio de la Plata hela första advent.

Nu känner jag mig i princip helt frisk och det är underbart! Imorgon bär det av till förskolan igen :)

Uruguay, baby!

Nu ar jag i Uruguay! I sista stund blev jag tillrackligt frisk for att aka och nu ar jag har! :) Tack Gud! Vi holl aven pa att missa baten pa vagen hit, men det loste sig ocksa i sista sekunden. Sannerligen ett aventyr! Nu sitter jag vid hotellets dator och ska snart ut i stan med Lovisa!

Eländes elände!

Eländes elände är vad det är. Dumma argentinska baciller! Min kropp känns ännu svagare idag och jag har haft ännu mer ont i magen. Jag hoppas att jag fortfarande kan åka till Uruguay till fredag! Det är ju inte bara för nöjet heller...från och med onsdag är jag olagligt i Argentina, om jag inte åker ut och in ur landet. Men det kommer att ordna sig på något sätt. Jag lägger det i Guds händer.

Idag har jag sovit väldigt mycket, tittat på Batman Begins (hade glömt hur mycket slagsmål det var i den filmen) och haft tråkigt. Men jag känner mig iallafall lite uppmuntrad nu, när jag fick äta middag med fina lägenhetskamrater.

Banana Skids och medlidande

Nu ligger jag här i vår soffa igen och är sjuk. Solen strålar in genom fönstret och steker mig lite. Har precis kollat på Titanic och gråtit en skvätt. Nu är planen att ligga här i soffan och äta resten av det svenska godiset som mamma skickade mig till min namnsdag! (Tack, mamma!! Bra timing!) Vet inte riktigt vad det är för sjuk jag är. Jag har ont i huvudet, kroppen är slö som en korv och jag har jätteont i magen av och till.

Jag tänker väldigt mycket på det här med medlidande. Man känner så mycket med barnen och det är så tufft att höra om allt de är med om. Jag kan krama dom, inte slå dom och hjälpa dom rita en kvadrat. Men sen kan jag inte göra så mycket mer, och det är ganska sorgligt. Man kan ju inte ta på sig alla världens bekymmer och bla bla bla, men det är svårt. Be gärna för alla barnen här, som har det väldigt svårt.

Salsa och Kackerlackor

Vill berätta om en liten traumatisk flashback som jag fick igår. På salsa-lektionen igår fick vi dansa väldigt mycket i par, och det var trevligt. Det jobbiga var bara att alla killarna var rätt mycket kortare än mig (dumma argentinare), så dom hade ganska stora problem med att snurra mig. Varje gång slog de i min knut på huvudet och förstörde min frisyr lite, och jag fick försöka kuta med ryggen. Precis som i sexan, när jag hade hunnit bli längre än alla pojkarna, och vi dansade bugg på gympan! Usch! Då längtade jag efter långa svenska killlar att dansa med!!

Kackerlackssituationen här blir bara värre och värre. Jag har tappat räkningen på hur många som jag(/Lovisa) har dödat! Och de är så äckliga!! Varje gång jag ser en skriker jag och hoppar upp på närmsta bord/stol/badkar. Pedro sa att han trodde någon hade våldfört sig på oss härom natten, för vi skrek en massa och bankade i golvet och hade oss. Haha, stackars Pedro. Och stackars oss.

Imorgon ska vi jobba på förskolan, för ovanlighetens skull på en måndag. För på fredag bär det av till Uruguay för att förnya visumet :)

"Manuelita vivía en Pehuajo..."

Vilken känsla! Man känner på sina kläder och upptäcker att det är alldeles fuktigt. Och så tänker man: "När spillde någon vatten på mig?" Men så inser man tillslut att det är svett. För ja, nu är det VARMT och FUKTIGT här i Buenos Aires. Och då får man nya sorters svett, som man väldigt sällan innan har upplevt. Och varmare ska det tydligen bli, typ uppåt 35-40 grader. Inte något jag ser fram emot...

Veckan har i stort varit fin. Igår gick vi på bio med våra gangsta-kompisar. Jag och Lovisa var otroligt pepp innan! (Och det var en bra film också)
I onsdags firade vi traditionens dag och musikens dag på förskolan. Så alla barnen fick uppträda inför föräldrarna med sången "Manuelita". Det är sång med fyra långa verser, som jag och Lovisa också har lärt oss utantill. Inte så illa, tycker vi. Sen var det lite dans och sång, osv.

Nu är det bara lite mer än en vecka kvar på förskolan innan barnen får sommarlov. Det känns jättekonstigt! Vi känner att vi precis har börjat lära känna barnen och förskolan ordentligt och så tar det bara slut! Men vi ska jobba med lite andra saker och sen träffar vi dom igen i februari. Den som det känns jobbigast att säga hejdå till är en liten flicka som är världens bråkigaste. Vårt smeknamn på henne har varit Hon-som-alltid-ligger-på-golvet-och-skriker. Men samtidigt är hon världens underbaraste! Och hon har börjat tycka om mig, så så fort jag tar henne i famnen lugnar hon sig och lägger huvudet emot mitt bröst. Då bara smälter man!!

En fin helg

Vilken helg vi hade! I fredags kom Pedros bror och Elisas familj hit och så åt vi pizza. (Som vi nästan alltid gör på fredagar. Jag trodde aldrig att jag skulle bli trött på pizza, men det har jag blivit...)
I lördags jobbade vi, gick på salsalektion och sen skyndade vi oss iväg för att åka till "kulturnatten" i Buenos Aires. Alla museer var öppna och gratis, så vi gick på ett stort berömt konstmuseum, osv. Jag älskar våra slummenkillar bara mer och mer, de är så otroligt måna om att vi ska ha det bra! Och de kan anstränga sig väldigt mycket för få oss att förstå någonting vi inte förstår på spanska.

 I söndags var vi i kyrkan, där vi samlade ihop kläder till brandoffren i slummen. Det var ganska nervöst att gå fram till predikstolen under pålysningarna och säga på spanska att vi behövde saker till folk i slummen. Men människorna där var otroligt generösa. Vi har redan fått en massa kläder, och det är folk som ska skänka sängar, en spis, osv. De själva har även fixat ett släp som ska ta allting till slummen. Otroligt!! Sen åt vi iallafall peruansk lunch med ungdomarna och det var väldigt trevligt.

Och i måndags åkte vi till La Recoleta, ett rikt område i stan där det finns en väldigt häftig kyrkogård. I princip alla gravar är stora monument och ser ut som små hus. Det kostar ca 45 000 kr att köpa en gravplats där och sen måste man betala en månadsavgift också. På kyrkogården stötte vi på våra första svenskar (förutom tjejen på svenska ambassaden). Vi blev helt uppspelta och förföljde dom tills vi vågade prata med dom, haha. Det kändes jättekonstigt att prata svenska med någon annan än Lovisa! Jag har liksom blivit van vid att jag pratar ett hemligt språk, ett språk som (i prncip) ingen förstår.

Mamma Lisa

Idag fick vi följa med Margarita (vår chef) och titta på ett av husen som har blivit värst bränt av elden. Då fick vi även chansen att se fler av kvarteren i Villa Hidalgo. Så konstigt att se alla dom barnen som kommer och äter hos varje dag, utanför dessa ruckel/skjul/hus/vad-man-nu-ska-kalla-dem, som de bor i. Och väldigt hemskt att se hur det såg ut där elden hade härjat. Man såg att speciellt en av mammorna var helt traumatiserad.

Det var en fin dag på förskolan idag. Jag känner verkligen att jag lär känna barnen mer och mer! Och de blir gladare och gladare över att se oss. Men de fortsätter att tro att jag och Lovisa är syskon eller kusiner. De kan bara inte tro att vi inte är det, när ví är så "lika". Ett barn frågade till och med om jag var Lovisas mamma! Hahah! Vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller en komplimang...!er

Idag fyller Lovisa 20 ½, så jag håller på att baka äkta svenska bullar åt henne. Mys!

Att leva nära hemskheter

Åh! Jag tycker att det är så hemskt när man kommer så nära hemskheter. Om man känner människorna som får vara med om de hemska sakererna, då blir de plötsligt så mycket verkligare och klarare. Och det är inte alltid trevligt. Häromdagen var det en brand i ett kvarter väldigt nära förskolan. Ingen människa dog, som tur var, men 18 hästar och en massa ägodelar brann upp. Och det är ju inte som i Sverige att de bara kan ta ut det på försäkringen eller ta av sina sparpengar för att köpa nytt, utan nu har de helt enkelt förlorat allt. Så hemskt! Vår chef berättade att en kvinna hade kommit till henne och skakat i hela kroppen och berättat vad hon hade förlorat. Men förhoppningsvis kommer "kommunen" ge dem litegrann och så kommer folk att skänka saker till dom.

Idag var det en fin dag på förskolan. Barnen skötte sig bra och jag hade tid att verkligen sitta ner och leka med dom. Det älskar jag. Och jag älskar när får många kramar. :)

Jag har antagit en väldigt argentinsk vana att äta galletitas (typ småkakor) flera gånger i veckan. Det kan inte vara bra för hälsan! Men jag assimilerar mig ju iallafall, och det är alltid något.

Vattenbrist, vattenkrig och fuktighet

Igår var jag och Lovisa så sjukt duktiga! Vi storstädade vårt kök! Och vi hade inget vatten i kranarna, så vi fick släpa upp vatten från vattenslangen utanför. Men med hög bra musik och högklassigt sällskap (varandra), så var det ändå ganska trevligt. Sen gick vi ut för att sola, vilket urartade i ett vattenkrig. (som man måste säga att jag vann, för jag fick in flest träffar) Dagen avlutades med att jag gick ut och SPRANG, för första gången här i Argentina. Så idag har jag otroligt ont i benen, vilket bara visar på hur väldigt otränad jag är.

Idag har vattnet kommit tillbaka och vi åkte som vanligt till förskolan igen. Vädret har nu blivit väldigt varmt och fuktigt, så vi har svettats hela dagen. Och nätterna här verkar kunna bli VÄLDIGT varma också. Något som jag och Lovisa inte är så förtjusta i. Och det är bara vår än så länge...

Min dunderförkylning är nu nästan över. Jag har bara lite ont i halsen och är lite snuvig fortfarande. (Åh, vad jag älskar ordet snuva!! Det är så gulligt och jag tänker alltid på den där sången om tomtegubben som hade snuva.)

FÖRRESTEN: Jag har lagt ut nya bilder i mitt Argentinaalbum på facebook. :)

la Boca

Idag visade Buenos Aires sig ifrån sin ljusa sida! Jag, Lovisa och Daniel åkte till la Boca i innerstaden på utflykt. Så sjukt fint ställe verkligen! En massa färgglada hus, live-tango på caféerna, en massa mysiga affärer, osv. Väldigt turistigt, men det var bara trevligt. Vi behövde få turista lite. Fick hålla i mig för att inte köpa hela marknaden där. (Men det blev några fina saker iallafall) Sen gick vi till San Telmo, där vi gick på museum och åt glass. Glassen här är helt otroligt god! Och de har hur många smaker som helst på sina "heladerías". Lovisa och jag har ätit glass alldeles för mycket sen vi gjorde denna upptäckt.

Veckan på förskolan har varit ganska tuff. Barnen är otroligt kaxiga och kan vara väldigt elaka när de vill. Då tappar man lite av sitt "go". Men en bra sak är att de jobbiga känslorna brukar rinna av ganska fort efter de jobbiga dagarna. Om man tar åt sig allt blir det väldigt drygt. Men jag får iallafall väldigt många kramar och det väger ju upp det mesta :)

Nu har vi även beställt båtbiljetter till Uruguay, dit vi ska om några veckor för att förnya vårt visum och roa oss litegrann. Det kommer att bli ett äventyr!

Sí, yo hablo castellano

Nu har jag två dagar i rad haft en diskussion med en liten kílle (alltså samma kille) vilket språk jag pratar. Han hävdar att jag pratar engelska, medan jag säger att Nej, jag pratar ju spanska, men inte lika bra som han. Men han kan inte riktigt ta till sig detta. Det verkar inte slå honom att han inte skulle förstå mig om jag pratade engelska. haha

Vi hade en ganska tuff eftermiddag på förskolan idag. Våra galna eftermiddagsklass var extra galna. Och i slutet satt jag - med en liten flicka i knäet, som hela tiden kramade mig hårt - och stirrade på hela kaoset. Nästan lite roande att tänka på såhär i efterhand, men det var inte så kul då. Men jag försöker tänka att jag säkert hjälper någon där iallafall (t.ex. flickan som jag kramade?) och då är det värt även de jobbigare dagarna.

Påmindes idag om hur mycket jag tycker om att åka buss och lyssna på r'n'b. En fantastisk kombination.

Glass och kaniner i sängen

I söndags åkte vi till kyrkan och efteråt gick på picknick med ungdomarna därifrån. Det var riktigt trevligt! Härligt att umgås med lite fler människor i vår egen ålder! Och de var verkligen öppna och välkomnande. Där har man någonting att lära sig av...

Igår gjorde Lovisa och jag en riktig skön grej: Vi åkte till Tigre och strosade runt och åt glass. Helt underbart! Tigre ligger precis vid Rio de la Platas delta, och det är jättevackert att sitta i en park vid vattnet. Jag fick också prata med en massa underbara människor hemifrån och det är alltid uppmuntrande för kropp, själ och ande! Man fattar verkligen vilken äventyr man är ute på, när man berättar det för någon annan.

Inatt vaknade jag och trodde att det var kaniner i min säng. Stackars Lovisa fick ha ett väldigt förvirrat samtal med mig om vad som var problemet, haha. Men tillslut insåg jag att allt var som det skulle och så kunde jag somna igen.

"Everything is just falling apart!"

Jag hade en intressant lördag igår. Först åkte vi till ön, och det var jättemånga barn som kom till kyrkan. Det var väldigt roligt! Sen åkte vi direkt till salsalektion, vilket också var väldigt roligt. Men sen när vi kom hem upptäckte jag löss i mitt hår IGEN! Man blir ju helt tokig!! Så det var bara att göra om hela processen med lusmedel och kamma, osv. Och mitt i alltsammans fick vi reda på att vi hade missat en födelsedagsfest som vi hade kunnat gå på. Då kände vi som Monica i Friends "Everything is just falling apart." haha. Men sen när jag stod i duschen och försökte få bort allt lusmedel, så tänkte jag: "Men, skärp dig, Lisa! Det finns värre saker att vara med om!" Så då skärpte jag till mig lite och så hade vi en trevlig kväll med Daniel och åt krabbelurer (söta pannkakor typ).

Min dunderförkylning har inte släppt än. När man säger till de äldre damerna på förskolan att man är förkyld kommer de alla med olika råd hur man ska hantera det hela, och det är lite kul. En hävdade att man skulle ta värktabletter och bara sova, någon annan rekommenderade att inhalera vatten med någon krydda i, osv. Men jag snyter mig och dansar salsa och hoppas på det bästa.
Nu ska jag till kyrkan!

Trött

Idag är jag trött, trött, trött. Och jag har känt mig ganska gnällig hela veckan. Men imorgon får jag förhoppningsvis dansa och det piggar alltid upp! Idag har jag tänkt på Stockholm. Vill slå ett slag för denna underbara stad, som jag saknar! Och alla underbara människor där! Så, nu är det gjort.

Här får ni en bild ;)

Jag i Pedros kläder på järnvägsspåret i Pacheco.

Kärlek och utvecklat vokabulär

Barnen fortsätter att vara galna och jag fortsätter att vara förkyld. Mitt halsont når ständigt nya höjder. Men det känns som att vi kommer mer och mer in i arbetet på förskolan och det är bra. Och vi lär känna barnen mer och mer och älskar dom mer och mer. Man får ta till vara på de fina ögonblicken när barnen skrattar och kramar en, och man får försöka att inte fokusera på de fula orden och alla slagsmål. Det finns en liten pojke som är i klassen som vi är på eftermiddagarna, som är så fin. Hans mamma sitter i fängelse och hans pappa knarkar. Han kan inte uppföra sig för fem öre, och man märker att han har oro i hela kroppen. Men man kan också se att han är världens finaste! Och åh, vad Gud älskar honom. Och åh, vad jag har börjat älska honom!

Vi försöker att plocka upp nya ord i vår vardag, skriva upp dom och sen träna på dom. Och de orden som vi har lärt oss på sistone har varit: "Slåss inte! Bit mig inte! Rivs inte! Spotta inte! Dra inte i håret!" Haha, jag får ett ganska intressant vokabulär här.

Förkylning nr. 100

Hej förkylning nummer 100, kul att träffas! Jag har varit i princip konstant förkyld i några veckor nu. Så fort jag börjar må bättre, så kommer det en ny. Vaknade imorse med tjockt huvud, ont i magen och ont i halsen. Men, men, jag har ju kunnat vila idag, så man ska väl inte klaga. Jag hoppas att jag snart har haft de flesta vårförkylningar här, så att jag kan vara frisk och ha krafter till att göra allt det jag vill göra...

Igår diskuterade jag med Lovisa detta med min överdrivna oro över saker och ting. Jag kan verkligen bli hispig över vad som helst. Här kommer ett smakprov: Idag tänkte jag att "Tänk om jag är ännu sjukare imorgon. Då kanske jag får jättehög feber. Och om jag får jättejättehög feber kanske jag svimmar när jag ska hämta något ute i vardagsrummet. Och om jag svimmar kanske jag ramlar på en av våra kycklingar. Och då kanske Pedro måste avliva den! Vad hemskt!!" Haha. När jag väl kom på vad jag höll på att oroa mig över kunde jag inte låta bli att skratta!

Kontraster

Livet här i Buenos Aires bjuder på några ordentliga kontraster! Under veckorna är vi i slummen, där folk bor i tegelhus som det regnar in i och där vi inte får gå själva för att det är så farligt. På lördagarna är vi på ön utanför Tigre, där husen är på pålar och folk inte har rent vatten. Och på söndagar går vi numera i en kyrka i ett väldigt rikt område, som ungefär är lika fint som Djurgården i Stockholm. Idag var vi hembjudna till en av de schweiziska ambassadörerna, som bor i närheten av kyrkan, tillsammans med ett amerikanskt par. En väldigt intressant upplevelse! Efter att ha levt mitt vardagliga liv i slummen och ute på ön (och mitt medelklassliv i Pacheco) kände jag mig ganska förvirrad av att komma till ett stort rikt hus, där man kan spola ordentligt i toaletten, där det finns diskmaskin och uteplats och bla bla bla. Jag märkte verkligen hur mitt sätt att tänka faktiskt har ändrats bara under dehär två månaderna. För jag kunde inte låta bli att tänka på hur det skulle kännas att bjuda in mina kompisar ifrån slummen till ett sådant hem...

Jag har hursomhelst haft en väldigt händelserik och trevlig vecka. Vi har bland annat tagit vår första salsalektion! Underbart att göra någonting vi inte MÅSTE göra, som VI tycker är roligt. Sen har vi också skaffat husdjur! Eller snarare har Pedro skaffat djur till Kairos, men än så länge bor de inne i vår lägenhet, så de känns som våra. Vi har två ankungar, två kaninungar och två kycklingar. Alla är väldigt söta!! Speciellt kaninungarna, som heter Jessica och Peter. Hade glömt att jag gillar kaninungar så mycket :)

Bilder!

Här kommer äntligen lite bilder!

De första är från förskolan :)

Här är salen som jag är i på förmiddagarna

Lovisa och indianpysslet :)

Till den här salen kommer de äldre barnen och får lunch varje dag.

Pedro, som jag bor med!

Daniel som jag bor med!

Att promenera i Villaidalgo

Nu är det fredag och jag är helt slut! Det har varit en intensiv vecka (som alltid) på förskolan. I onsdags åkte vi till Tecnopolis med de lite äldre barnen, som brukar komma till matutdelningen. Tecnopolis är som en enorm park med stora tält där det händer olika saker. Typ dinosaurie-robotar, fakta om vatten, shower, osv. Barnen var väldigt glada, så därför var vi det också!
Igår tog vi en promenad i slummen med våra killkompisar därifrån, för vi ville se mer av området. Eftersom vi alltid måste ha någon som följer oss där, så har vi nästan inte sett något annat än vägen från bussen till förskolan tidigare. Men först ville Margarita (chefen på förskolan) prata med killarna, så att hon visste att de var schyssta och också respekterade av de andra killarna i området. Och jag frågade om vi fick ta foton och då sa hon: "NEJ, NEJ, NEJ!" Om man visar att man har en kamera blir man tydligen rånad fortare än man hinner blinka. Och även när vi gick med killarna kunde vi inte gå överallt, för på vissa ställen var det enligt dom tjockt med "psykopater och fullisar". Så det är verkligen en helt annan värld där! Sen kommer man hem till Pacheco och då är säkerheten i princip som hemma i Sthlm. Våra slumkillar är hursomhelst HUR fina som helst och vi är helt säkra med dom :)

Stor kram till er alla i Sverige! Tänker på er och önskar att jag kunde dela detta äventyr med er!

Indianpyssel och fina barn

Idag hade barnen redovisning av sina trabajitos (=små arbeten), eller som vi kallar dom trabaSKITos , haha. Hela förra veckan ägnades åt att göra indianpyssel, för den 12:e oktober var det indiandagen i Argentina. Och de gjorde MYCKET indianpyssel. Alla barnen skulle limma små frön och rita på djurhudar och bla bla bla. Och barnen är tre-fyra år, så ni kan ju tänka er kaoset som uppstår. 20 ungar springer runt med lim OCH färg på händerna, och jagar varandra med penslar. Men det blev väldigt fint iallafall och idag kunde vi ha en lugnare dag.
Idag när jag kom till förskolan kände jag verkligen att jag älskade barnen. De har börjat vänja sig vid att vi är där, så de testar oss inte lika mycket längre. Och kanske har vi också vant oss lite vid deras sätt att vara, så då kan man se förbi det dåliga bättre. För det har verkligen varit tufft ibland, barnen har en karaktär som jag aldrig har sett - hos så många barn samtidigt - i Sverige. Men de är otroligt fina också och det är väl det man får koncentrera sig på. Ett av barnen, som började gråta första gången jag tog honom i knäet, sätter sig nu frivilligt i mitt knä och slår armarna om min hals. Det är sånt som gör ens dag.

Vill bara säga att jag inte är så förtjust i djuren som jag hittills har stött på i Argentina:
- Hundar: Som skäller dygnet runt och springer efter en på gatan.
- Fåglar: De flesta av de sjunger inte, utan SKRIKER. Inte så fint.
- Löss
- Kackerlackor: Vi träffade våra två första igår. Båda gångerna skrek vi hysterisk och slog igenom den med en pinne.
- Ormar: Vi har bara sett en och den var delad mitt itu, av någon anledning.
- Paddor: Det ligger mosade paddor lite överallt på gatorna.

Where is the love?

Morgonen spenderades med att behandla mitt hår från löss. Igår såg att det var något brunt i min lugg och när jag tog bort det såg jag att det bruna hade små bruna ben som rörde sig. BLÄ! Sen luskammade jag mitt hår och jag hade FLER. BLÄ!!! Men nu är dom döda och borta, det är det viktigaste. Jag kommer nog att vara lite mer sparsam med mina kramar till barnen i slummen tills jag har hämtat mig från det här traumat!
Förutom detta trivsamma nöje har dagen ägnats åt att städa, tvätta, stå i en timmes kö till banken för att få mynt (till bussen) och handla mer lusmedel i förebyggande syfte. Effektiv dag! Men jag var väldigt glad över att jag också fick prata med min kära mamma, som jag saknar.

När jag pratar på skype med folk i Sverige och när jag träffar de lite rikare människorna i kyrkan, och berättar om vad vi jobbar med här, då är det som att jag plötsligt får perspektiv på hela min situation. För det är konstigt hur snabbt man glömmer att det faktiskt inte är normalt med barn som inte får middag eller att ungdomarna knarkar i gatuhörnen eller att livet helt enkelt stannar när det är lerigt ute. Eller det är klart att jag kommer ihåg att det är hemskt och konstigt, men man blir härdad jättefort. Ens vardag känns som vardagsmat, helt enkelt.
 Det är bara sjukt att det hemska som sker här får ske! Och det känns ännu mer brutalt att detta händer i en stad där det också finns så mycket rikedom...Vart är människors samveten? (Vart är våra samveten?)

Att ge dricks och lita på Gud

Idag tog vi oss i kragen och åkte till en kyrka inne i stan, som vi har tänkt åka till länge. Den var väldigt fin! Jag funderade på om någon skulle prata med oss efter gudstjänsten, men det hade jag inte behövt fundera på. En jättetrevliga tant ifrån Schweich prestenterade oss för en massa olika människor och hon bad om ursäkt för att hon inte kunde bjuda hem oss redan idag. Efteråt gick vi och åt kyckling på en fin restaurang, galet gott! Och jag fick lite hjärnsläpp och hade ingen aning om hur mycket dricks jag skulle ge servitrisen, så det slutade med att vi gav 20 pesos, haha. (Vi kom fram till att det nog var LITE överdrivet mycket) Men servitrisen tackade oss och pussade oss på kinden och var lycklig och det var ju fint.

Idag har jag brottats med djupa tankar som: Vad vill Gud egentligen med mig här? Tar han verkligen hand om oss? Ser han verkligen alla de där barnen, som har de så svårt?
Men jag får väl lita på Honom. Idag, i kyrkan, läste de om hur Gud har gjort stora saker genom hela historien genom människor som hade tro. Så man får helt enkelt lita på honom och så får han sköta resten. När jag tittar bakåt i mitt liv ser jag ju hur Han har hållit sin hand över allt.

Kan meddela att min förkylning har nått nya höjder. Är helt täppt i näsan, så jag säger intressanta saker som: "Addas Dajs Bund" (=Andas Najs Mun)

Tiden går fort och Lisa gillar spontana möten med trevliga främlingar

Det känns sjukt att vi har varit här i en och en halv månad! På ett sätt känns det som att jag har bott här hur länge som helst, för det var ju sjukt länge sen jag åkte. Men samtidigt har det gått väldigt fort!! Det är bara fyra och en halv månad kvar!
Nog om detta. Igår och i förrgår var jag hemma och kurerade mig. I torsdags är jag ganska säker på att jag sov fler timmar än jag var vaken under dygnet. Var SÅ slut i kroppen. Men idag åkte vi iallafall ut till ön, våra förkylningar till trots. Det var mysigt där som vanligt, och vi fick chans att prata mer med dottern till hon som är med och driver det hela, och hon är väldigt trevlig. När vi var på väg till ön missade vi båten vi hade tänkt ta, så vi satte oss vid mcdonalds för att fika lite. Och då kom det två spanjorer och satte sig bredvid oss och var ganska på. Men det gjorde mig ingenting, blev bara påmind om hur jag älskar spontana möten med trevliga främlingar!

Förkyld i den argentinska kylan

Förkylningen försätter att regera och domdera min kropp. Min kropp är inte alls glad. Dumma dumma argentinska förkylningar. Det blir inte bättre av att det är kallt och regnigt väder...
Men nu sitter jag inomhus i tjock fleecetröja, Pedro spelar gitarr och Daniel ska snart göra mat åt oss. Skönt!

Dagens intressanta: Lovisa har börjat prata stockholmska mer och mer. Och jag har börjat prata norrländska så smått. Säger "he" hela tiden, bland annat.
Nu ska jag he i mig lite kaffe, för att värma upp mig ännu mera i den argentinska kylan (som man inte ska förakta).

Pedrodag

Intressant dag! Dani, som vi bor, fyllde 25 år idag. Så vi väckte honom, på äkta svenskt vis, med frukost och sång. Det var väldigt uppskattat! Sen var jag tvungen att låna strumpor av Pedro, för alla mina strumpor var smutsiga, och det hela urartade i att Lovisa och jag klädde ut oss till Pedro, med full muddering. Sen har vi varit Pedrosar hela dagen, haha. Jag börjar gilla detta med snickarbyxor och skjorta...lösmustachen är dock kanske inget jag borde köra på i framtiden.
Vi åt födelsedagslunch i trädgården, med asado, som är argentinskt grillat kött. Otroligt gott! Ångrar inte alls mitt beslut att inte vara vegetarian när jag är här i Argentina.

Just nu känns det lite segt med spanskan. Är trött på att inte kunna uttrycka mig som jag vill, och därför inte kunna vara mig själv ordentligt. Det är också otroligt frestande att prata engelska med de som kan engelska, men vi försöker undvika det. Längtar längtar längtar tills min spanska blir ännu bättre. Det är verkligen en upplevelse att vara någonstans där man inte pratar språket lika bra som alla andra. Jobbigt, men också nyttigt, kan jag tänka mig.

Godislördag

Den här dagen blev inte som jag hade tänkt mig! Det är lördag, så egentligen skulle vi ha åkt ut till ön idag. Men eftersom har regnat så mycket var vattennivån för hög, så vi kunde inte ta oss ut. Det är så främmande för mig hur mycket vädret påverkar människor därute.
Så det blev fet sovmorgon och jag hade tänkt vara duktig och göra en massa andra produktiva saker, men så blev det inte heller. Vid frukost kände jag hur otroligt trött och slut jag var och hur det snurrade i huvudet. Så nu är jag sjuk och har spenderat dagen till största del genom att ligga i en soffa och prata, och genom att titta på film. (Det blev Tangled och Robin Hood: Prince of Thieves. Väldigt bra filmer!)

Nu är de andra ute och roar sig och spelar biljard och jag sitter hemma i soffan och försöker hitta mitt balanssinne. Men så pjåkigt är det inte, för när jag är själv kan blir jag ju lyssna på r'n'b :) Och Lovisa har varit världens snällaste idag och varit och köpt godis till mig för 20 pesos. (Det blir ganska mycket, för den som inte vet.) Och som sagt lever Benjamin, så det är också en glädjens dag.

De döda lever

Lycka!! Benjamin (alltså min laptop, som har krånglat som tusan) lever nu! Han är helad! Tack random argentinare som Pedro känner, som fixade den åt mig!!

Stövlar

Alla här frågar om Lovisa och jag är systrar. När vi frågar varför, säger dom: "Ni har likadant hår och likadana ögon." Alltså att vi har ljust hår och ljusa ögon båda två. Jag har varit nära att säga: "Men det har ju ni också!" Men jag vet inte vad de skulle tycka om det, så jag håller tyst och svarar snällt att nej, vi är inte systrar, vi är kompisar.

Det regnade igårkväll, imorse och sen nästan hela dagen. Det betydde att det nästan inte kom några barn till förskolan, det brukar tydligen vara så när det är väldigt lerigt ute. Föräldrarna har då svårt att ta sig fram på de leriga vägarna med barnvagnar och barn och alltsammans. Så vi hade en extremt lugn dag, vilket på ett sätt var ganska skönt.

Idag har Lovisa och jag tagit oss i kragen och köpt gummistövlar! Både i slummen och på ön, där vi jobbar, är det som sagt ont om asfalterade vägar och det blir lätt lerigt. Men nu är det problemet löst och vi har likadana blåa stövlar. Det känns stabilt!

Förståelse

Det är intensivt på förskolan! Barnen är väldigt våldsamma emot varandra och man märker att de har många känslor som de inte riktigt vet hur de ska uttrycka. De har MYCKET karaktär, vissa av dom, och det kan vara lite utmanande ibland. Samtidigt känner man verkligen att man behövs och jag hoppas att vi kan vara förebilder för dom. Vi ber Gud om villkorslös kärlek, tålamod, medlidande och förståelse. Jag vill verkligen förstå deras situation. Om inte annat så vill jag iallafall förstå varför jag inte förstår, så att jag lär mig någonting om mig själv.
Det kan vara svårt att veta vad man ska göra av all hemsk information man får om barnen, för vi kan inte göra så mycket mer än vi gör. Och det är fröknarna som måste ansvara för att genomföra de stora förändringarna. Och i slutändan är det ju politikerna som måste stå för de riktigt stora förändringarna....Det är komplicerat!

Tå-status: Det gör fortfarande ont i tån när jag har tajta skor. Och idag råkade ett barn gå på min tå och det gjorde sjukt ont!

Opepp dag

Jag och Lovisa har haft en sjukt opepp dag! Lovisa är superförkyld (som hon har varit ända sen vi kom hit) och jag är frisk, men opepp ändå. Barnen var helt galna idag. Vi har förstått att vårt första intryck av barnen inte stämmer. De är inte mer väluppfostrade än svenska barn, iallafall inte de vi är med. De slår en och klöser en och kallar en fula ord. De kan vara väldigt söta och underbara också, men många har en stark karaktär (för att underdriva). Ett stort problem tror jag kan vara att fröknarna måste dras med så stora barngrupper. 25 barn på en fröken! Inte konstigt att det blir lite kaos ibland...Men de har nog inte råd med fler fröknar och det finns inte heller så många lokaler att vara i. Och utanför förskolan kan man ju inte gå, det är inte som att det finns fina parker i området. 

Som tur var fanns det gott mellanmål och choklad som väntade på oss när vi kom hem! Inte illa!

Välbehövlig ledighet.

Ännu en välbehövlig ledig måndag! Jag har bakat morotsbröd (som blev sjukt gott), städat, skypeat och gjort ingenting. Ungefär så. Har äntligen börjat fatta vår gasugn också, vilket är skönt.

Igårkväll kollade jag och Lovisa på filmen "Ever After", en riktigt tjejig tjejfilm, som är "vuxenversionen" av berättelsen om Askungen. Vi har nästan inte sett en endaste tjejfilm sen vi kom hit, för killarna har alltid varit med när vi ska kolla på film. Så det var underbart att bara få bada i romantik och blödighet. Jag blev alldeles rörd över att de fick varandra på slutet, haha.

Idag har jag känt mig lite hemlängtig. Man får gärna skicka brev hit, så att jag får sitta och gråta och le lite när jag längtar hem. Be om adressen på facebook, så skickar jag den!
Nu ska vi sätta upp fina bilder i vårt nystädade rum!

Venga conmigo rubia!

Jaha, då har man fått sitt första frieri då! Igår var vi några stycken som gick på en konsert här i Pacheco och jag och Lovisa diggade rätt hårt. Helt plötsligt kom det fram en random argentinare och gick ner på knä. Jag hörde inte riktigt vad han sa, men jag tror jag urskiljde "Venga conmigo rubia", vilket betyder: "Kom med mig, blodin." Det var ganska pinsamt och de andra bara skrattade. Men jag gömde mig bakom Franco och efter tag gick han iallafall, haha. Hursomhelst var konserten bra, den var med någon argentinsk artist som tydligen var väldigt känd. (Jag kommer inte ihåg namnet)

Vi var också på ön igår, vilket var fint som vanligt. Men det är inte så kul att höra om barnens livsöden, ibland önskar man nästan att man inte visste. Till exempel fick vi reda på att vissa barn nästan aldrig får middag, de äter bara i skolan och sen i kyrkan på helgerna. Och ett av barnens mamma har nyligen dött i AIDS och bla bla bla. Hemska öden. Men de flesta verkar ändå glada, speciellt när man kittlar dom och jagar dom och så! :)

Tillslut vill jag bara slå ännu ett slag för att alla hundar i Argentina, eller iallafall 99 % av dom, borde skjutas. De skrämmer mig HELA tiden. (Ja, jag är lite bitter på dom.)

"Ni ser ju annorlunda ut!"

Förvirrad dag på förskolan! Det var en speciell dag då föräldrarna kunde få komma och läsa sagor med barnen, m.m, så alla sprang runt och hade massa att göra och vi fattade typ ingenting. Vi får verkligen träna på detta att inte ha koll på allting! Eftersom det var sagodag fick vi klä ut oss. Jag blev en väldigt blå fé och kände mig lite lagom fånig där jag stod och vinkade till de förvånade argentinska föräldrarna. Men vi sticker ju ändå ut med vårt ljusa hår, så då kan man ju lika gärna klä ut sig också...

Alla barnen, speciellt de lite äldre barnen som vi möter i matsalen, stirrar på oss hela tiden. De tittar på oss, vissa viskar och fnittrar. Och om man säger hej till dom blir de antingen jätteblyga eller jättefnissiga. Pedros enkla förklaring till detta var: "Ni ser ju annorlunda ut!" Och igår kallade jag en av pojkarna för "muchacho", vilket man egentligen bara säger till äldre killar. Han var tvugnen att lägga sig på golvet för att han skrattade så mycket. Men det är inte bara en fördel att "se annorlunda" ut. Vissa av de yngre barnen blir också lite mer blyga och skeptiska, och det är ju det sista man vill. Jag vill ju att de ska få förtroende för mig och känna sig trygga hos mig!

Imorgon bär det iväg till de söta barnen på ön!

Hygien och tå-status

Spanska!! Detta språk! Vi lär oss en MASSA nya ord per dag nu, när vi konfronteras med en massa nya situationer på förskolan. Idag har vi också satt upp en massa lappar i hela lägenheten, för att lära oss säga alla möbler osv. Och man blir ju tokig på att de har två olika ord för handtag, men inget ord för skåplucka. Vi har också skrivit de svenska orden på lapparna, för att killarna ska lära sig svenska, haha. Det var väldigt underhållande när de försökte säga "burk".

Det finns mycket att säga om förskolan. Barnen är helt underbara. Högljudda, men underbara. Vill verkligen älska dom med Guds kärlek, så jag ber Honom om det. :) Fröknarna är också väldigt fina och förklarar allting för oss.
Hygienen på förskolan är däremot intressant. De flesta svenska vuxna skulle dra efter andan av förskräckelse, men här är det helt naturligt. Man kan torka disken med disktrasan. Barnen kan dricka ur samma muggar. Vem behöver tvätta händerna med tvål efter ett toabesök? Jag har börjat förstå att vi svenskar nog är ganska extrema när det gäller hygien, vi är så sjukt bacillrädda! Och uppenbarligen lever ju dehär barnen ändå, och frodas. Så kanske är det inte så farligt? Jag vet inte. Men det kommer ta ett tag att vänja sig!

Dagens tå-status: Blåmärke som börjar bli lila, uppsvullet och det gör ont att gå fort. Det är synd om mig.

Venga venga, mi amor!

Jag är så trött!! Det är INTENSIVT på förskolan, och allt är nytt och på spanska. Så både igår och idag har jag och Lovisa kommit hem som två döda fiskar. Förhoppningsvis blir det lite bättre när vi kommer in i det hela och vänjer oss vid den nya situationen. Annars kommer jag att vara en död fisk i ganska många månader framåt. Men det är roligt! Barnen är SÅ fina och fröknarna tar god hand om oss. Speciellt Margarita, vår chef. Hon frågar hela tiden: "Är allt bra? Går det bra? Är ni trötta? Vill ni vila lite? Är ni nöjda, flickor?!" Och de äldre fröknarna kallar oss: "Mi amor, mama, mi corazón." Det är rätt så underhållande och konstigt när man kommer ifrån en kultur som vår. Och så gör de stora gester hela tiden, för att vi ska förstå bättre, haha.

Idag tappade jag ett stort tungt bord på min stortå och nu gör det ONT. Den är röd och uppsvullen. Jag hoppas att jag slipper halta fram hela morgondagen. När jag sa det till en av fröknarna sa hon: "Men, min älskade, jag SA ju att du skulle ta det försiktigt!"

Jag försöker påminna mig själv, hela tiden, om att det OKEJ att jag inte förstår allt och inte kan allt än. Men jag blir ändå besviken på mig själv när jag inte jobbar som en av dom som har jobbat där i flera år. Hm, det är nog någonting jag måste släppa bara. Det är okej att vara inne i en inlärningsprocess...

Äntligen lite struktur!

Idag fick vi äntligen börja jobba på förskolan lite mer på riktigt! Såhär kommer våra dagar att se ut i början, ungefär: Jobba med en grupp barn på förmiddagen, hjälpa till i matsalen under lunchen, sen lite rast och sen ska vi hjälpa en kvinna som håller på med städning. 09.00-17.00 tisdag-fredag. Och på lördagar är vi ute på ön. AH! Det är så sjukt skönt att vi har fått lite mera ordning på våra liv! Och kontrollfreak som jag är, så blir det bara ännu mer underbart!!
Än så länge har jag bara positiva saker att säga om förskolan, barnen och fröknarna (förutom den bristande organisationen i början kanske :p). De är så fina och fröknarna gör ett otroligt viktigt jobb. Hela organisationen (de båda förskolorna, radion, läxhjälpen osv.) berör totalt ca 1000 barn i området. Det är helt fantastiskt! Och då räknar man inte med alla vuxna i området som har fått jobb. Och Margarita, som är chef för alltsammans är en fantastisk kvinna, och jag tror inte ens hon förstår hur fantastisk hon är. Arbetet i slummen berör människorna där på så många olika sätt, kortsiktigt och långsiktigt.

Och där kommer vi och hoppas att vi kan göra någonting för att hjälpa till i detta fantastiska arbete. Det är lite omvälvande, eller vad man ska säga. Just nu känner jag mig mest ganska liten i dethär stora sammanhanget. Men jag är också så glad att Gud är med mig i detta. Tänk att han är med och välsignar dethär arbetet och de här barnen! Det är ju helt underbart! Tack tack tack Gud. Jag känner mig så tacksam för allt här.

Veckans ord: "Dale!" Har äntligen förstått att det betyder "Come on!" Fick världens aha-upplevelse när jag förstod det!

Att dansa jenka och ge av sitt överflöd

Igår var det vårfest i kyrkan! Lovisa och jag kom hem lite halvt döda av trötthet ifrån ön och åkte nästan direkt till festen. Men det var det värt :) Tydligen är tango inte bara en dans, utan också en fristående musikstil. Så vi lyssnade på och sjöng tango, bl.a. Lovisa och jag var dock lite besvikna över att det inte blev någon tangodans. Men en av ungdomarna lärde mig basstegen och vi lärde dom jenka. Det var fint :) Känner också att det blir lättare och lättare att förstå spanska, och det är skönt. Men det krävs fortfarande sjukt mycket koncentration för att jag ska förstå.

Den här veckan har jag tänkt ganska mycket på detta med fattigdom i jämförelse med att vara rik. Det brukar slå mig, lite och då och då, att det är ganska äckligt att det finns så många rika människor och så många fattiga människor samtidigt i världen. Om alla delade med sig, så skulle fattigdomens problem inte finnas längre. (Självklart finns det också andra problem, men ändå. Många problem har också sin rot i fattigdom.) Jag vet att många i Sverige ger av sina pengar, med de flesta ger bara av sitt överflöd. Dessutom ger man bara pengar, man ger ingenting av sig själv till andra människor än typ sin familj. Det blir extra svårt att blunda för det problemet här såklart, när man börjar lära känna folk från slummen. Man påminns ständigt om att de inte har lika mycket som jag, och då skäms man nästan. Jag vill hitta ett sätt att använda mina pengar, som Gud tycker är rättvist och bra. Fast samtidigt vill jag ju ändå ha saker som jag tycker är basic, som egentligen inte är basic, typ en egen laptop... Hm, detta är någonting som jag måste fortsätta tänka på...

Än så länge känns det inte som att jag har gjort någon "nytta" här, jag bara lär sig en massa saker. Men det kanske också är okej? Men jag vill så gärna ge de här människorna någonting också. Ni som ber får gärna be för det. Vill så gärna ge någonting till de här underbara människorna och underbara barnen!!

Nuestras guardias

Idag har vi haft en lugn plugga-spanska-tvätta-tvätt-promenera-dag. Väldigt skönt faktiskt, efter de senaste hektiska dagarna! Dock har Lovisa varit otroligt flummig, så egentligen har det nog inte varit så lugnt omkring mig, haha.
Dagens heroiska gärning: Jag har skrämt iväg inte mindre än TRE hundar som har varit för närgångna. Tydligen (enligt Lovisa) säger jag ett ganska mesigt "voff!" när jag skrämmer iväg dom. Samtidigt som jag låtsas slänga något emot dom. Men det fungerar iallafall och det är huvudsaken. Känner mig ganska stolt över mig själv.

Längtar verkligen tills vi får lite mer rutin på vårt liv här, blir rätt stressad av att inte veta vad man ska göra nästa idag, eller om en timme eller så. Mycket bestäms i sista sekund, vilket nog har att göra med argentinarnas tidsoptimism. Men förhoppningsvis kommer vi igång med rutinerna nästa vecka.

Det bästa med denna vecka har nog varit att vi har fått hänga en del med killarna från slummen. Jag bara älskade dom från första stund. Och det är bara en bonus att de kommer från slummen, för då kan vi ha dom som beskyddare när vi går runt där. Och att man behöver beskyddare där är ingen tönt-grej som någon i Sverige har hittat på, utan det behövs verkligen. Killarna säger också det. Men så länge man går med dom är det okej, och att vi känner dom kommer alltså troligtvis ge oss ganska mycket mer frihet.

Hej förskolan

Vilken crazy dag! Vi blev runtfösta som kossor mellan olika ställen i slummen hela dagen. Vi var på radiostationen och städade, vi hjälpte lite på förskolan och invigningen av en ny förskolan, sen tillbaka till den första förskolan och sen följde vi med till radion igen, för någon hade kommit på den briljanta idén att VI skulle vara med live på radion. Så ja, nu har jag varit med på spansk radio! Men vi lyssnade mest på de andra som pratade och sen pratade jag om Pippi Långstrump av någon anledning. När vi äntligen stod på busshållsplatsen som skulle oss ta tillbaka till Pacheco var jag helt slut. Och så fick jag helt plötsligt en väldigt klar bild av vad jag höll på med: Där står vi i iskall vind med en man som jag tror hette Miguel som är dagens beskyddare från slummens rånare, han röker och pratar supersnabb spanska som jag förstår typ hälften av och alla stirrar på oss och jag är på andra sidan jordklotet än vad jag brukar vara. Egentligen en ganska konstig situation, på något sätt!

Intryck av förskolan där vi ska jobba: Väldigt glada fina diciplinerade barn, duktiga fröknar, fina lokaler, bättre standard än jag trodde...kanske skriver mera sen.
Nu ska vi äta paj som jag har gjort till mina lägenhetskompisar.

Un besito en la mejilla!

Snygga tjejerna i slummen

Igår blev en spännande dag, men inte av de anledningarna jag trodde. Vi trodde att vi skulle till förskolan, men rektorn där blev upptagen. Så det slutade med att vi först hälsade på en tant i slummen och sen hängde med några av tonåringarna där. Hemma hos tanten fattade jag typ ingenting, för hon pratade fort och sluddrigt och jag hann tänka: "Jag kanske inte kan någon spanska alls! Fy, vad dålig jag är!" Men de hade tv:n på och jag förstod i princip allt de sa där och det tröstade mig lite.

Det var jättemysigt att hänga med tonårskillarna, för som sagt är alla killar gentlemän här. T.ex. sa jag att jag var hungrig efter ett tag och då stannade allihopa och sa till varandra: "Hon är hungrig!" som att de blev bekymrade hur de skulle lösa den situationen. Jättegulliga! Också väldigt bra för självförtroendet att hänga med dom, för de kunde inte sluta tjata om hur snygga vi var. Och en av killarna undrade om vi var modeller, haha.
Det syntes verkligen att slumområdet var fattigt, men det var nog ändå inte så hemskt som jag hade trott. Det låg ju inga döende barn på gatan eller så. Men det är ändå mycket där som är hemskt. Sonen till tanten som vi hälsade på hade till exempel jätteont i sidan för en polis hade slagit ned honom när HAN hade blivit rånad av en annan. Helt sjukt! Och nu hade de inte råd med all medicin som behövdes, så han gick runt och hade ont. Förstår inte riktigt vad polisens syfte är här, eftersom att de verkar vara dom som är mest insyltade in hemskheter här.

Vi får se vad denna dag har att bjuda på!
Chao chicos!

Vilken sorts kille man borde ha

Idag har vi haft det ledigt! Halleluja! Vi har gått upp sent, ätit pannkakor i gräset och chillat. Men vi har även varit nyttiga och städat och så... Min dator har fått rabies eller någonting, för den bara startar om sig själv hela tiden (varför händer alltid sånt här mig??). Hoppas att den bestämmer sig för att bli frisk snart, för jag vill slippa använda Lovisas dator hela tiden. Vet inte heller hur servicen är om man lämnar in datorn någonstans. BLÄ!

Om man vill prata i telefon med mig är det bäst att göra det på måndagar, för då är min lediga dag. Man får bara komma ihåg att Argentina är 5 timmar "tidigare" än Sverige. Klockan är alltså fem på eftermiddagen i Sverige när den är tolv på förmiddagen här!

Lovisa och jag har börjat titta på Mysteriet på Greveholm (typ världens bästa julkalender!) och här är dagens citat (Melitta har precis frågat pappan vilken sorts kille man borde ha): "En lugn, ordentlig, sund ingenjör...Där kan det bränna till!" Jag bara älskar det!!

Watch out for the rats!

Igår var vi på ön igen och det var väldigt fint. Barnen där är så annorlunda emot barnen jag har träffat på dagis i Sverige. På gott och ont. De måste växa upp så mycket fortare (verkar det som) och därför blir de duktiga på att ta ansvar och se till andra. Det är också en mer givmild kultur där ute på öarna, där alla har behov av varandra, så de blir väldigt duktiga på att dela med sig och ta hand om varandra. Samtidigt är många barn väldigt smutsiga rent hygieniskt och det verkar inte som att alla barnen har fått lika mycket utbildning som barnen i Sverige. Kommer säkert att ha en klarare bild om några veckor.
Vi har fått höra att det finns enorma råttor på ön, som lever på soporna som byborna slänger överallt. De är nästan lika stora som katter och vissa har rabies. BLÄ! Men förhoppningsvis träffar vi aldrig någon och de ska tydligen vara människoskygga.

Imorgon ska vi ha vår första HELT lediga dag sen vi kom hit! Det ska bli underbart skönt! Lovisa och jag har gjort upp ett drömscenario som innehåller promenad, titta på Friends, osv.

Jag har kommit ner i någon slags svacka, som beror på en massa olika saker. Vet inte ens alla själv. Men jag lägger det i Guds händer och försöker rycka åt mig bekräftelse i min väg och hoppas att det blir bättre snart. Ni som ber får gärna be för det.

Chao!

Min smärtande kropp och min pessimistiska själ

Hjälp! Jag känner mig som ett sådant rikemansbarn! Vi har ingen tvättmaskin i vår lägenhet och det är svindyrt att tvätta på en lavendería - ställen som tvättar kläder åt en. Så nu har vi införskaffat en stor balja och tvättmedel och idag tvättade jag en hel tvätt för hand, för första gången. Det tog låååång tid och har jag ont i händerna och känner att det här kommer bli drygt. Därför känner jag mig som ett rikemansbarn. Men jag försöker tänka positivt och inte gnälla för mycket, haha.

Förutom att tvätta, har vi idag varit inne i Buenos Aires centrum och besökt svenska ambassaden. Det är tydligen bra att "anmäla" sig där, så att de kan hjälpa en, om det - mot all förmodan - skulle hända någonting när vi är här i Argentina. (Nu kan du känna dig lite lugnare, mamma) Vi gick rätt så fel när vi skulle gå dit, så vi halvsprang i en timme innan vi kom dit. Men det var värt det, för det var sjukt skönt att se ett till svensk ansikte och prata lite svenska. Äntligen fick vi prata med någon, där vi verkligen förstod ALLT hon sa!!

Nu ska jag släpa ut mina smärtande kropp och min pessimistiska själ till trädgården och vattna lite.

Att vända ett potatisland

Smärta i hela kroppen! Vi vände potatislandet och satte potatis hela eftermiddagen och nu gör det ONT. Tror inte att min kropp är van vid detta. Har också små sår och blåsor på händerna. Men ikväll har vi FF här (föräldrafritt), killarna är alltså inte hemma, så vi ska ha massagekväll. Underbart! Samtidigt är det trevligt att känna i kroppen att man har uträttat någonting.

Har också bakat bröd idag och middag som blev alldeles bränd och äcklig. Så nu vädrar vi för att komma i rätt stämning inför massagekvällen. Man vill ju inte bli masserad och störas av hemska odörer.

Börjar bli lite nervös inför nästa vecka, då vi ska börja jobba på förskolan. Vet inte om vi kommer kunna förstå barnens grova dialekt (vi förstår ju knappt vanlig spanska, när folk pratar fort). Vet inte heller vad deras inställning är till främlingar, men vi hoppas på och ber för det bästa.

Inga fler slängkyssar!

Lång dag! Vi har pluggat spanska (som vanligt), och jag har lyssnat mer på spansk musik. Pedro har visat mig en låt om en björn och som jag tycker är mysig, så den lyssnar jag mycket på. Sen har vi hjälpt till lite på kontoret och sen kom det verkliga äventyret: Jag och Lovisa åkte in SJÄLVA till de centrala delarna av Buenos Aires och sen åkte vi hem till Pacheco helt själva!! Jag kände mig väldigt världsvan och duktig. Var underbart att kunna åka någonstans själva...Och jag fick en fin fläta i håret (lägger nog upp en bild på facebook sen) av en columbian på gatan, det var nice.

Igår tog jag en promenad i vårt kvarter och fick som vanligt MÅNGA blickar, bilar tutade, osv. Har förstått att jag tydligen ser väldigt skandinavisk ut. Sen gjorde jag något dumt: En kille skickade en slängkyss till mig och jag svarade med en slängkyss. Tänkte sen att det kanske inte var så smart och när jag kom hem frågade jag Pedro. Han sa att nej, det var inte så smart. Och idag lyckades jag skicka iväg en till slängkyss, vad är det med mina impulser?! Men från och med nu blir det inga fler slängkyssar!!

Tackar Gud för våra fina lägenhetskompisar och hur de tar hand om oss här. Känner verkligen att Gud är med mig och hjälper mig . Han är bra han...

Un abrazo fuerte a todos!

Flecciónes de brazo

Har i min otroliga tekniska intelligens lyckats ändra inställningarna så att nu alla kan kommentera min blogg! Så nu kan ni kommentera så mycket ni vill :)

Just nu vill jag spy lite på spansk grammatik, är sjukt trött på att plugga spanska. Men idag fick jag också jobba lite med kroppen, det var otroligt skönt. Jag vände ett potatisland (jajamensan) och planterade frön. Lovisa (som egentligen är den med musklerna) hade fortfarande lite feber, så jag gjorde det alldeles själv, vilket jag är ganska stolt över. Har även börjat göra armhävningarna varje dag, så jag kommer kanske hem som jättestark!

Mina lägenhetskompisar gillar inte hiphop och r'n'b, så jag måste passa på att lyssna på det de få gånger jag lyssnar på musik själv. Så nu pumpar jag the ambassador på spotify. Dagens tips: Gimme gat!

Om jag skulle ha ätit en korv, skulle du ha blivit glad...eller?

Ännu en pluggdag! Mitt huvud är helt överfyllt av spansk grammatik och spanska i allmänhet. Tillslut vet jag inte ens hur man säger saker på svenska. (kan man säga: "Om jag skulle ha ätit en korv, skulle du ha blivit glad" ?? t.ex.) Har också fått tipset av kära Pedrito att man kan lära sig spanska genom att lyssna på spansk musik. Så jag har pumpat Shakira, Maná, osv, i hörlurarna.

Jag hjälpte Pedro att tvätta bilen idag (fullt påklädd, kan jag meddela till de som tänker i de banorna) och det var härligt att använda kroppen lite igen. När vi höll på att rengöra den kom några killar från slummen som ville ha mat. Vi satte oss och pratade med dom medans de åt och deras dialekt var helt sjuk. Men de lyckades iallafall fråga mig om jag hade pojkvän i Sverige och hur gammal jag var. Jag tyckte bara att det var gulligt, för de var typ fjorton år allihopa och så fina! Till och med gangstakids är gentlemän här.

Är verkligen tacksam för mina lägenhetskompisar, måste nog säga att de är det bästa i Argentina hittills. Relationer är helt galet viktigt, jag påminns om det hela tiden. Försöker dock att inte bli stressad av att jag vill lära känna människor här, men det är svårt...

Tengo hambre, amigo.

Rio de la Plata, baby! När man står och tittar ut över den floden tror man att det är ett hav, för man ser inte andra sidan. På andra sidan ligger Uruguay. Sjukt! Och väldigt vackert. Älskar verkligen att vara vid vatten (och alla sop-åar som finns häromkring räknas inte!) Vi gick dit efter kyrkan idag, när de andra skulle vara med på ett möte. Linda, från Tyskland, följde också med oss och det var väldigt trevligt. Barn och mate (ett te, som alla här dricker, hela tiden) och drakar överallt. Härligt!

Mitt huvud är helt fullt av alla nya intryck och alla spanska och allt. Känner alla känslor samtidigt.
Är hungrig hela tiden här också, tror att det beror på att min hjärna arbetar så hårt. Hör mig själv säga: "Tengo hambre" hela tiden, känns det som. Och argentinarna skrattar och tycker att det är roligt att jag är hungrig hela tiden. Det känns lite konstigt, för det brukar inte vara något jag är känd för.

Äntligen barn!

Ahh!! Crazy! Idag var vi ute på en ö, där vi ska hjälpa till med barnverksamheten som kyrkan har. Det var helt underbart att träffa barn igen!! Hade glömt hur naturligt och RÄTT det känns för mig att vara med barn. Dom var väldigt kärleksfulla, fina, leriga och pratade otroligt sluddrig argentinsk spanska. Men nu kommer vi till det som var crazy: När aktiviteterna för barnen var slut tog jag, Lovisa och Daniel en runda runt ön, för att se hur det såg ut. Och då träffade vi två gånger lösa hundar som skällde och sprang emot oss. Lovisa och jag började skrika på ett väldigt osmickrande sätt och Daniel fick sköta att skrämma bort hundarna, haha. Det var ganska pinsamt, för vi vet egentligen hur man ska skrämma bort dom. Man ska tydligen böja sig ner, som att man skulle plocka upp en sten, för hundarna här är vana att bli slagna och så. Tragiskt, men sant. Men den taktiken är lättare sagd än gjord. Om det inte hade varit för Daniel hade vi kanske hade varit hundmat nu...!!
Det var också roligt när vi skulle åka hem och sa hejdå till barnen, då sa en av dem till Daniel: "Nu får pappan se till att ta bra hand om sina flickor." Tyckte att det var helt underbart sagt, haha, vet inte om hon seriöst trodde att vi var barn till en 24-åring.

Är förresten i princip helt frisk nu, vilket är underbart! :)

Ikväll ska vi hänga med en ungdomsgrupp, som brukar komma hit från slummen varje lördag. Det ska bli spännande! Men det är alltid jobbigare att prata spanska på kvällarna när man är trött, och då känner man sig helt dum. Det mest pinsamma är när de då tittar på någon av våra lägenhetskompisar och säger: "Förstår de inte spanska?"

Lisa, den visa

Idag har varit en hektisk dag! Vi har pluggat MYCKET spanskgrammatik, tills vi (eller iaf jag) blev helt snurrig i huvudet. (Varför finns det två abstrakta formar av preteritum??) Vi har också hjälpt till på Kairos kontor och gjort en massa ärenden nere i Pacheco. Jag är sjukt stolt över att jag lyckades köpa ett argentiskt simkort själv! Mitt nummer, i nödfall, är alltså: 0059-011-1162506543

Igår kväll hade vi en väldigt mysig kväll med Pedrito och Daniboy. Det blev strömavbrott, så vi satt framför brasan med en massa ljus och spelade kort. Lyckades på något sätt avslöja att vissa människor i Sverige kallar mig fisen, och det tyckte dom var jättekul, så nu heter jag The Fart, när de vill retas med mig.

Argentina fascinerar mig mer och mer och jag tror verkligen att jag kan lära mig att älska det här stället! Mycket här gör mig glad. Men jag försöker att inte tänka för mycket på folk där hemma, för det gör mig bara ledsen.

Un beso fuerte!

Pocahontas ftw!

Jag sitter på golvet utanför vår toalett, för min dator har inte fattat att vi faktiskt har internet även i min säng eller vid vårt skrivbord. Men man ska inte vara kräsen, haha!

Jag är fortfarande sjuk, vilket suger, men jag har ändå lyckats plugga en del spanska idag, vilket glädjer mig. Det har blivit någon form av Disney-orgie här, så vi har pratat Disney hela dagen och lyssnat på Disney-låtar och jag har sett Pocahontas på spanska medan de andra var ute på halabalo (ute och gjorde saker, alltså). Det är kul att alla vet vad Disney är, även fast man åker till andra sidan jordklotet!

Nu känner jag för att gnälla om att jag har ont i huvudet och bla bla bla, men jag ska inte göra det, haha.
Jag tänker på er alla hemma i Sverige och saknar er lite extra mycket nu när jag är sjuk.
Kärlek på er!

(tror btw att jag kommer gå ut med geväret någon dag och skjuta alla hundar, för jag blir tokig på att de skäller 24 timmar om dygnet....)

Mysgubbar och förkylningar

Igår var väldigt bra dag! Vi fick äntligen känna oss lite nyttiga och som att vi gjorde något; Först gick vi till Pachecos centrum alldeles själva och handlade. På trädgårdsaffären började ägaren, en gubbe på 92 år, prata med oss och visade oss runt och var alldeles exalterad. Han visade oss träd som kom från plantor som han hade plockat i den sydamerikanska djungeln för flera decenier sedan. Han visade oss också en bild på hur Pacheco såg ut för sjuttio år sedan, när han var ung, och det fanns typ inte ett enda hus. Allt var pampas.
Sen planterade vi iaf våra frön i en rabatt här och slutligen lagade vi svensk mat åt våra pojkar i lägenheten. Det var mycket uppskattat och trevligt!

Idag är en mindre trevlig dag, för jag har dragit på mig värsta förkylningen. Huvudet snurrar och gör ont och jag har sovit av och till hela dagen. Så ni som ber får gärna be för att förkylningen ska försvinna, för det känns så tråkigt att jag inte kan delta nu alldeles i början! Idag började vi också med vår spanskaundervisning, vilket kändes bra, även om jag inte vet om jag kommer att orka plugga så mycket de kommande dagarna.

Chao!

Un besito!

Åh, vad jag älskar att dom pussas istället för att ta i hand, här i Argentina! Idag har jag pussat X antal gubbar och tanter i kyrkan. Älskar att även de coolaste tonårsgrabbarna pussas :p
Vi följde med till Pedros kyrka idag (fast utan Pedro), den ligger ungefär en halvtimme härifrån med bil. Jag förstod de mesta av sångerna och vad de sa, förutom han som predikade som pratade galet fort och mumlade mycket. Och alla var väldigt välkomnande och varma emot oss, så borde det vara i Sverige också.

Imorgon ska tydligen vår spanskaundervisning börja på riktigt. Det känns bra, för jag vill komma in i språket så snabbt som möjligt. Vi försöker skriva upp alla nya ord vi lär oss och listan är LÅNG. Om ni vill veta vad skottkärra heter på spanska, kan ni fråga mig :)

chao!

Hola!

Chicos y Chicas!

Det är fullt upp här i Buenos Aires! Vi har fått följa med på en konferens som Kairos är med och anordnar och idag har vi också gått runt en del i de centrala delarna av staden. Vi har sett La Casa Rosada (motsvarande Vita Huset), en jättevacker kyrka, el obilisco, världens bredaste gata, världens största fotografi, osv. Det känns ganska mycket som att vi är svansar på våra lägenhetskompisar, för utan dem är vi ganska lost i den här stora staden!

Trafiken här är helt galen! Förstår verkligen att det är det farligaste med att vara här i BA. Folk kör om varandra på vilken sida de vill och jag tror inte att någon är familiär med begreppet "döda vinkeln". En annan intressant sak är att det nästan aldrig finns lås på toaletterna. Man får helt enkelt utgå ifrån att ingen kommer att öppna dörren när den är stängd.

Humöret går upp och ner för mig här. Upp när de nya sakerna känns spännande och roliga och ner när de nya sakerna känns komplicerade och läskiga. Jag hoppas att vi får några djupa relation här snabbt, för jag kan inte leva utan sådana. Men tills dess får jag helt enkelt lita på att Gud är med mig. Det är också en stor välsignelse att ha en till svensk här, såklart!


Hasta luego!

Tack, Pedro!

Nu befinner jag mig på Kairos center som ligger i stadsdelen Pacheco, som ligger i den större stadsdelen Tigre, som ligger i Buenos Aires, som ligger i Argentina! Flygresan gick bra, även fast vi var ganska nervösa (och jag var psykiskt och fysiskt trött efter allt det där förtjusande gråtandet). När vi äntligen kom fram stod fantastiske Pedro där och han hade BIL. Så han skjutsade oss till centret och sa att idag ska handla om att vi ska få vila och komma till rätta. Då ville jag bara krama människan, för jag är väldigt slut av dålig sömn och många intryck!

Lovisa och jag delar ett rum, i en relativt fin lägenhet som vi delar med volontärerna Pedro, Daniel och en Mr. X, som vi inte har träffat än. Mr. X ska vara vår spanskalärare de kommande två veckorna, är planen.
Nu ska vi snart åka och köpa vatten!

Saker vi har märkt som är konstiga/intressanta i BA:
Det är KALLT, det trodde vi inte.
Det går en massa hundar lösa överallt ("Varning varning, rabies!!", tänkte jag och Lovisa)
Det finns grindar och staket runt alla hus här, som om man är rädd för inbrott hela tiden.

Adios, så länge :*

Akon och mina andra vänner

Idag är det tisdag. Det betyder att det är onsdag imorgon. Det betyder att om två dygn befinner jag mig flera tusen mil härifrån i Buenos Aires!

De senaste dagarna har varit vad jag skulle kalla en emotionell roller coaster. Jag har gråtit i genomsnitt fyra gånger per dag de senaste dygnen och skrattat också, väldigt mycket. Tror att jag är lite för mycket dramaqueen för mitt eget bästa, ibland. Men jag kommer att sakna folk helt galet mycket och det kommer att vara helt galet läskigt att ge sig in på något som känns så obekant för en. Också helt galet spännande.

Men nu är det (i princip) färdigpackat och färdigfixat, och jag är på god väg att vara färdiggråten hoppas jag. Och tack vare sliskig r'n'b och väldigt fina vänner och familjemedlemmar och en väldigt god Gud så tror jag att detta kommer att bli awesome.

Flodvågor och fokus

Sick! Nu är det vecka kvar tills jag åker. Exakt.
Känner någon slags uppdämd flodvåg av spänning i mig, som bryter fram då och då och gör mig jätteglad och också lite rädd ibland.

Idag har jag packat och fixat med en massa papper. Igår handlade jag på apoteket för 1300 kr, så nu är jag förberedd på det mesta :) Försöker bota min stress genom att stressa lite mera. Får hoppas att det funkar, haha.

Men jag känner mig hursomhelst fokuserad (som min kära vän Julia sa): Jag ska åka dit och älska dom barnen så mycket som möjligt, det upplever jag som en kallelse ifrån Gud, och det är ju fantastiskt. Det är fantastiskt att få göra något så enkelt, men samtidigt så svårt, som att älska.