Barnen fortsätter att vara galna och jag fortsätter att vara förkyld. Mitt halsont når ständigt nya höjder. Men det känns som att vi kommer mer och mer in i arbetet på förskolan och det är bra. Och vi lär känna barnen mer och mer och älskar dom mer och mer. Man får ta till vara på de fina ögonblicken när barnen skrattar och kramar en, och man får försöka att inte fokusera på de fula orden och alla slagsmål. Det finns en liten pojke som är i klassen som vi är på eftermiddagarna, som är så fin. Hans mamma sitter i fängelse och hans pappa knarkar. Han kan inte uppföra sig för fem öre, och man märker att han har oro i hela kroppen. Men man kan också se att han är världens finaste! Och åh, vad Gud älskar honom. Och åh, vad jag har börjat älska honom!
Vi försöker att plocka upp nya ord i vår vardag, skriva upp dom och sen träna på dom. Och de orden som vi har lärt oss på sistone har varit: "Slåss inte! Bit mig inte! Rivs inte! Spotta inte! Dra inte i håret!" Haha, jag får ett ganska intressant vokabulär här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar