Misär och kärlek

Här sitter jag Dan Före Doppardan i landet Argentina. Knäppt! Det känns lite misär att behöva fira julen utan familj och släkt, men samtidigt lite intressant också. Jag hade ställt mig in på att fira med Lovisa och hennes familj här. Men nu vet jag inte alls hur det kommer bli, för här sitter jag med någon magåkomma, igen. Suck och stön. Fick åka hem ifrån jobbet (min chef Margarita blev helt orolig för mig: "Ska jag ta dig till sjukhuset??") och sov sedan i nästan sju timmar mitt på blanka dagen. Och nu får vi se hur morgondagen blir. Ni som ber: Be gärna för att jag ska få en fin julafton, utan magåkommor och ensam misär.

Vad kan jag mer berätta? Jo, att det var lite sorgligt idag på förskolan, för det var sista "normala" dagen där. Sen ska de ha sommarkollo, typ, och jag vet inte hur många av barnen jag kommer att träffa då. Och min förmiddagsklass var så underbara idag! De klängde på mig som små apor och kramade mig och ville sitta i knäet. Och en av killarna, som brukar slå mig minst en gång per dag, sa: "Te quiero!", vilket betyder "Jag älskar dig!" och då bara smälte jag. Igen.