"Ni ser ju annorlunda ut!"

Förvirrad dag på förskolan! Det var en speciell dag då föräldrarna kunde få komma och läsa sagor med barnen, m.m, så alla sprang runt och hade massa att göra och vi fattade typ ingenting. Vi får verkligen träna på detta att inte ha koll på allting! Eftersom det var sagodag fick vi klä ut oss. Jag blev en väldigt blå fé och kände mig lite lagom fånig där jag stod och vinkade till de förvånade argentinska föräldrarna. Men vi sticker ju ändå ut med vårt ljusa hår, så då kan man ju lika gärna klä ut sig också...

Alla barnen, speciellt de lite äldre barnen som vi möter i matsalen, stirrar på oss hela tiden. De tittar på oss, vissa viskar och fnittrar. Och om man säger hej till dom blir de antingen jätteblyga eller jättefnissiga. Pedros enkla förklaring till detta var: "Ni ser ju annorlunda ut!" Och igår kallade jag en av pojkarna för "muchacho", vilket man egentligen bara säger till äldre killar. Han var tvugnen att lägga sig på golvet för att han skrattade så mycket. Men det är inte bara en fördel att "se annorlunda" ut. Vissa av de yngre barnen blir också lite mer blyga och skeptiska, och det är ju det sista man vill. Jag vill ju att de ska få förtroende för mig och känna sig trygga hos mig!

Imorgon bär det iväg till de söta barnen på ön!

Hygien och tå-status

Spanska!! Detta språk! Vi lär oss en MASSA nya ord per dag nu, när vi konfronteras med en massa nya situationer på förskolan. Idag har vi också satt upp en massa lappar i hela lägenheten, för att lära oss säga alla möbler osv. Och man blir ju tokig på att de har två olika ord för handtag, men inget ord för skåplucka. Vi har också skrivit de svenska orden på lapparna, för att killarna ska lära sig svenska, haha. Det var väldigt underhållande när de försökte säga "burk".

Det finns mycket att säga om förskolan. Barnen är helt underbara. Högljudda, men underbara. Vill verkligen älska dom med Guds kärlek, så jag ber Honom om det. :) Fröknarna är också väldigt fina och förklarar allting för oss.
Hygienen på förskolan är däremot intressant. De flesta svenska vuxna skulle dra efter andan av förskräckelse, men här är det helt naturligt. Man kan torka disken med disktrasan. Barnen kan dricka ur samma muggar. Vem behöver tvätta händerna med tvål efter ett toabesök? Jag har börjat förstå att vi svenskar nog är ganska extrema när det gäller hygien, vi är så sjukt bacillrädda! Och uppenbarligen lever ju dehär barnen ändå, och frodas. Så kanske är det inte så farligt? Jag vet inte. Men det kommer ta ett tag att vänja sig!

Dagens tå-status: Blåmärke som börjar bli lila, uppsvullet och det gör ont att gå fort. Det är synd om mig.

Venga venga, mi amor!

Jag är så trött!! Det är INTENSIVT på förskolan, och allt är nytt och på spanska. Så både igår och idag har jag och Lovisa kommit hem som två döda fiskar. Förhoppningsvis blir det lite bättre när vi kommer in i det hela och vänjer oss vid den nya situationen. Annars kommer jag att vara en död fisk i ganska många månader framåt. Men det är roligt! Barnen är SÅ fina och fröknarna tar god hand om oss. Speciellt Margarita, vår chef. Hon frågar hela tiden: "Är allt bra? Går det bra? Är ni trötta? Vill ni vila lite? Är ni nöjda, flickor?!" Och de äldre fröknarna kallar oss: "Mi amor, mama, mi corazón." Det är rätt så underhållande och konstigt när man kommer ifrån en kultur som vår. Och så gör de stora gester hela tiden, för att vi ska förstå bättre, haha.

Idag tappade jag ett stort tungt bord på min stortå och nu gör det ONT. Den är röd och uppsvullen. Jag hoppas att jag slipper halta fram hela morgondagen. När jag sa det till en av fröknarna sa hon: "Men, min älskade, jag SA ju att du skulle ta det försiktigt!"

Jag försöker påminna mig själv, hela tiden, om att det OKEJ att jag inte förstår allt och inte kan allt än. Men jag blir ändå besviken på mig själv när jag inte jobbar som en av dom som har jobbat där i flera år. Hm, det är nog någonting jag måste släppa bara. Det är okej att vara inne i en inlärningsprocess...

Äntligen lite struktur!

Idag fick vi äntligen börja jobba på förskolan lite mer på riktigt! Såhär kommer våra dagar att se ut i början, ungefär: Jobba med en grupp barn på förmiddagen, hjälpa till i matsalen under lunchen, sen lite rast och sen ska vi hjälpa en kvinna som håller på med städning. 09.00-17.00 tisdag-fredag. Och på lördagar är vi ute på ön. AH! Det är så sjukt skönt att vi har fått lite mera ordning på våra liv! Och kontrollfreak som jag är, så blir det bara ännu mer underbart!!
Än så länge har jag bara positiva saker att säga om förskolan, barnen och fröknarna (förutom den bristande organisationen i början kanske :p). De är så fina och fröknarna gör ett otroligt viktigt jobb. Hela organisationen (de båda förskolorna, radion, läxhjälpen osv.) berör totalt ca 1000 barn i området. Det är helt fantastiskt! Och då räknar man inte med alla vuxna i området som har fått jobb. Och Margarita, som är chef för alltsammans är en fantastisk kvinna, och jag tror inte ens hon förstår hur fantastisk hon är. Arbetet i slummen berör människorna där på så många olika sätt, kortsiktigt och långsiktigt.

Och där kommer vi och hoppas att vi kan göra någonting för att hjälpa till i detta fantastiska arbete. Det är lite omvälvande, eller vad man ska säga. Just nu känner jag mig mest ganska liten i dethär stora sammanhanget. Men jag är också så glad att Gud är med mig i detta. Tänk att han är med och välsignar dethär arbetet och de här barnen! Det är ju helt underbart! Tack tack tack Gud. Jag känner mig så tacksam för allt här.

Veckans ord: "Dale!" Har äntligen förstått att det betyder "Come on!" Fick världens aha-upplevelse när jag förstod det!

Att dansa jenka och ge av sitt överflöd

Igår var det vårfest i kyrkan! Lovisa och jag kom hem lite halvt döda av trötthet ifrån ön och åkte nästan direkt till festen. Men det var det värt :) Tydligen är tango inte bara en dans, utan också en fristående musikstil. Så vi lyssnade på och sjöng tango, bl.a. Lovisa och jag var dock lite besvikna över att det inte blev någon tangodans. Men en av ungdomarna lärde mig basstegen och vi lärde dom jenka. Det var fint :) Känner också att det blir lättare och lättare att förstå spanska, och det är skönt. Men det krävs fortfarande sjukt mycket koncentration för att jag ska förstå.

Den här veckan har jag tänkt ganska mycket på detta med fattigdom i jämförelse med att vara rik. Det brukar slå mig, lite och då och då, att det är ganska äckligt att det finns så många rika människor och så många fattiga människor samtidigt i världen. Om alla delade med sig, så skulle fattigdomens problem inte finnas längre. (Självklart finns det också andra problem, men ändå. Många problem har också sin rot i fattigdom.) Jag vet att många i Sverige ger av sina pengar, med de flesta ger bara av sitt överflöd. Dessutom ger man bara pengar, man ger ingenting av sig själv till andra människor än typ sin familj. Det blir extra svårt att blunda för det problemet här såklart, när man börjar lära känna folk från slummen. Man påminns ständigt om att de inte har lika mycket som jag, och då skäms man nästan. Jag vill hitta ett sätt att använda mina pengar, som Gud tycker är rättvist och bra. Fast samtidigt vill jag ju ändå ha saker som jag tycker är basic, som egentligen inte är basic, typ en egen laptop... Hm, detta är någonting som jag måste fortsätta tänka på...

Än så länge känns det inte som att jag har gjort någon "nytta" här, jag bara lär sig en massa saker. Men det kanske också är okej? Men jag vill så gärna ge de här människorna någonting också. Ni som ber får gärna be för det. Vill så gärna ge någonting till de här underbara människorna och underbara barnen!!

Nuestras guardias

Idag har vi haft en lugn plugga-spanska-tvätta-tvätt-promenera-dag. Väldigt skönt faktiskt, efter de senaste hektiska dagarna! Dock har Lovisa varit otroligt flummig, så egentligen har det nog inte varit så lugnt omkring mig, haha.
Dagens heroiska gärning: Jag har skrämt iväg inte mindre än TRE hundar som har varit för närgångna. Tydligen (enligt Lovisa) säger jag ett ganska mesigt "voff!" när jag skrämmer iväg dom. Samtidigt som jag låtsas slänga något emot dom. Men det fungerar iallafall och det är huvudsaken. Känner mig ganska stolt över mig själv.

Längtar verkligen tills vi får lite mer rutin på vårt liv här, blir rätt stressad av att inte veta vad man ska göra nästa idag, eller om en timme eller så. Mycket bestäms i sista sekund, vilket nog har att göra med argentinarnas tidsoptimism. Men förhoppningsvis kommer vi igång med rutinerna nästa vecka.

Det bästa med denna vecka har nog varit att vi har fått hänga en del med killarna från slummen. Jag bara älskade dom från första stund. Och det är bara en bonus att de kommer från slummen, för då kan vi ha dom som beskyddare när vi går runt där. Och att man behöver beskyddare där är ingen tönt-grej som någon i Sverige har hittat på, utan det behövs verkligen. Killarna säger också det. Men så länge man går med dom är det okej, och att vi känner dom kommer alltså troligtvis ge oss ganska mycket mer frihet.

Hej förskolan

Vilken crazy dag! Vi blev runtfösta som kossor mellan olika ställen i slummen hela dagen. Vi var på radiostationen och städade, vi hjälpte lite på förskolan och invigningen av en ny förskolan, sen tillbaka till den första förskolan och sen följde vi med till radion igen, för någon hade kommit på den briljanta idén att VI skulle vara med live på radion. Så ja, nu har jag varit med på spansk radio! Men vi lyssnade mest på de andra som pratade och sen pratade jag om Pippi Långstrump av någon anledning. När vi äntligen stod på busshållsplatsen som skulle oss ta tillbaka till Pacheco var jag helt slut. Och så fick jag helt plötsligt en väldigt klar bild av vad jag höll på med: Där står vi i iskall vind med en man som jag tror hette Miguel som är dagens beskyddare från slummens rånare, han röker och pratar supersnabb spanska som jag förstår typ hälften av och alla stirrar på oss och jag är på andra sidan jordklotet än vad jag brukar vara. Egentligen en ganska konstig situation, på något sätt!

Intryck av förskolan där vi ska jobba: Väldigt glada fina diciplinerade barn, duktiga fröknar, fina lokaler, bättre standard än jag trodde...kanske skriver mera sen.
Nu ska vi äta paj som jag har gjort till mina lägenhetskompisar.

Un besito en la mejilla!

Snygga tjejerna i slummen

Igår blev en spännande dag, men inte av de anledningarna jag trodde. Vi trodde att vi skulle till förskolan, men rektorn där blev upptagen. Så det slutade med att vi först hälsade på en tant i slummen och sen hängde med några av tonåringarna där. Hemma hos tanten fattade jag typ ingenting, för hon pratade fort och sluddrigt och jag hann tänka: "Jag kanske inte kan någon spanska alls! Fy, vad dålig jag är!" Men de hade tv:n på och jag förstod i princip allt de sa där och det tröstade mig lite.

Det var jättemysigt att hänga med tonårskillarna, för som sagt är alla killar gentlemän här. T.ex. sa jag att jag var hungrig efter ett tag och då stannade allihopa och sa till varandra: "Hon är hungrig!" som att de blev bekymrade hur de skulle lösa den situationen. Jättegulliga! Också väldigt bra för självförtroendet att hänga med dom, för de kunde inte sluta tjata om hur snygga vi var. Och en av killarna undrade om vi var modeller, haha.
Det syntes verkligen att slumområdet var fattigt, men det var nog ändå inte så hemskt som jag hade trott. Det låg ju inga döende barn på gatan eller så. Men det är ändå mycket där som är hemskt. Sonen till tanten som vi hälsade på hade till exempel jätteont i sidan för en polis hade slagit ned honom när HAN hade blivit rånad av en annan. Helt sjukt! Och nu hade de inte råd med all medicin som behövdes, så han gick runt och hade ont. Förstår inte riktigt vad polisens syfte är här, eftersom att de verkar vara dom som är mest insyltade in hemskheter här.

Vi får se vad denna dag har att bjuda på!
Chao chicos!

Vilken sorts kille man borde ha

Idag har vi haft det ledigt! Halleluja! Vi har gått upp sent, ätit pannkakor i gräset och chillat. Men vi har även varit nyttiga och städat och så... Min dator har fått rabies eller någonting, för den bara startar om sig själv hela tiden (varför händer alltid sånt här mig??). Hoppas att den bestämmer sig för att bli frisk snart, för jag vill slippa använda Lovisas dator hela tiden. Vet inte heller hur servicen är om man lämnar in datorn någonstans. BLÄ!

Om man vill prata i telefon med mig är det bäst att göra det på måndagar, för då är min lediga dag. Man får bara komma ihåg att Argentina är 5 timmar "tidigare" än Sverige. Klockan är alltså fem på eftermiddagen i Sverige när den är tolv på förmiddagen här!

Lovisa och jag har börjat titta på Mysteriet på Greveholm (typ världens bästa julkalender!) och här är dagens citat (Melitta har precis frågat pappan vilken sorts kille man borde ha): "En lugn, ordentlig, sund ingenjör...Där kan det bränna till!" Jag bara älskar det!!

Watch out for the rats!

Igår var vi på ön igen och det var väldigt fint. Barnen där är så annorlunda emot barnen jag har träffat på dagis i Sverige. På gott och ont. De måste växa upp så mycket fortare (verkar det som) och därför blir de duktiga på att ta ansvar och se till andra. Det är också en mer givmild kultur där ute på öarna, där alla har behov av varandra, så de blir väldigt duktiga på att dela med sig och ta hand om varandra. Samtidigt är många barn väldigt smutsiga rent hygieniskt och det verkar inte som att alla barnen har fått lika mycket utbildning som barnen i Sverige. Kommer säkert att ha en klarare bild om några veckor.
Vi har fått höra att det finns enorma råttor på ön, som lever på soporna som byborna slänger överallt. De är nästan lika stora som katter och vissa har rabies. BLÄ! Men förhoppningsvis träffar vi aldrig någon och de ska tydligen vara människoskygga.

Imorgon ska vi ha vår första HELT lediga dag sen vi kom hit! Det ska bli underbart skönt! Lovisa och jag har gjort upp ett drömscenario som innehåller promenad, titta på Friends, osv.

Jag har kommit ner i någon slags svacka, som beror på en massa olika saker. Vet inte ens alla själv. Men jag lägger det i Guds händer och försöker rycka åt mig bekräftelse i min väg och hoppas att det blir bättre snart. Ni som ber får gärna be för det.

Chao!

Min smärtande kropp och min pessimistiska själ

Hjälp! Jag känner mig som ett sådant rikemansbarn! Vi har ingen tvättmaskin i vår lägenhet och det är svindyrt att tvätta på en lavendería - ställen som tvättar kläder åt en. Så nu har vi införskaffat en stor balja och tvättmedel och idag tvättade jag en hel tvätt för hand, för första gången. Det tog låååång tid och har jag ont i händerna och känner att det här kommer bli drygt. Därför känner jag mig som ett rikemansbarn. Men jag försöker tänka positivt och inte gnälla för mycket, haha.

Förutom att tvätta, har vi idag varit inne i Buenos Aires centrum och besökt svenska ambassaden. Det är tydligen bra att "anmäla" sig där, så att de kan hjälpa en, om det - mot all förmodan - skulle hända någonting när vi är här i Argentina. (Nu kan du känna dig lite lugnare, mamma) Vi gick rätt så fel när vi skulle gå dit, så vi halvsprang i en timme innan vi kom dit. Men det var värt det, för det var sjukt skönt att se ett till svensk ansikte och prata lite svenska. Äntligen fick vi prata med någon, där vi verkligen förstod ALLT hon sa!!

Nu ska jag släpa ut mina smärtande kropp och min pessimistiska själ till trädgården och vattna lite.

Att vända ett potatisland

Smärta i hela kroppen! Vi vände potatislandet och satte potatis hela eftermiddagen och nu gör det ONT. Tror inte att min kropp är van vid detta. Har också små sår och blåsor på händerna. Men ikväll har vi FF här (föräldrafritt), killarna är alltså inte hemma, så vi ska ha massagekväll. Underbart! Samtidigt är det trevligt att känna i kroppen att man har uträttat någonting.

Har också bakat bröd idag och middag som blev alldeles bränd och äcklig. Så nu vädrar vi för att komma i rätt stämning inför massagekvällen. Man vill ju inte bli masserad och störas av hemska odörer.

Börjar bli lite nervös inför nästa vecka, då vi ska börja jobba på förskolan. Vet inte om vi kommer kunna förstå barnens grova dialekt (vi förstår ju knappt vanlig spanska, när folk pratar fort). Vet inte heller vad deras inställning är till främlingar, men vi hoppas på och ber för det bästa.

Inga fler slängkyssar!

Lång dag! Vi har pluggat spanska (som vanligt), och jag har lyssnat mer på spansk musik. Pedro har visat mig en låt om en björn och som jag tycker är mysig, så den lyssnar jag mycket på. Sen har vi hjälpt till lite på kontoret och sen kom det verkliga äventyret: Jag och Lovisa åkte in SJÄLVA till de centrala delarna av Buenos Aires och sen åkte vi hem till Pacheco helt själva!! Jag kände mig väldigt världsvan och duktig. Var underbart att kunna åka någonstans själva...Och jag fick en fin fläta i håret (lägger nog upp en bild på facebook sen) av en columbian på gatan, det var nice.

Igår tog jag en promenad i vårt kvarter och fick som vanligt MÅNGA blickar, bilar tutade, osv. Har förstått att jag tydligen ser väldigt skandinavisk ut. Sen gjorde jag något dumt: En kille skickade en slängkyss till mig och jag svarade med en slängkyss. Tänkte sen att det kanske inte var så smart och när jag kom hem frågade jag Pedro. Han sa att nej, det var inte så smart. Och idag lyckades jag skicka iväg en till slängkyss, vad är det med mina impulser?! Men från och med nu blir det inga fler slängkyssar!!

Tackar Gud för våra fina lägenhetskompisar och hur de tar hand om oss här. Känner verkligen att Gud är med mig och hjälper mig . Han är bra han...

Un abrazo fuerte a todos!

Flecciónes de brazo

Har i min otroliga tekniska intelligens lyckats ändra inställningarna så att nu alla kan kommentera min blogg! Så nu kan ni kommentera så mycket ni vill :)

Just nu vill jag spy lite på spansk grammatik, är sjukt trött på att plugga spanska. Men idag fick jag också jobba lite med kroppen, det var otroligt skönt. Jag vände ett potatisland (jajamensan) och planterade frön. Lovisa (som egentligen är den med musklerna) hade fortfarande lite feber, så jag gjorde det alldeles själv, vilket jag är ganska stolt över. Har även börjat göra armhävningarna varje dag, så jag kommer kanske hem som jättestark!

Mina lägenhetskompisar gillar inte hiphop och r'n'b, så jag måste passa på att lyssna på det de få gånger jag lyssnar på musik själv. Så nu pumpar jag the ambassador på spotify. Dagens tips: Gimme gat!

Om jag skulle ha ätit en korv, skulle du ha blivit glad...eller?

Ännu en pluggdag! Mitt huvud är helt överfyllt av spansk grammatik och spanska i allmänhet. Tillslut vet jag inte ens hur man säger saker på svenska. (kan man säga: "Om jag skulle ha ätit en korv, skulle du ha blivit glad" ?? t.ex.) Har också fått tipset av kära Pedrito att man kan lära sig spanska genom att lyssna på spansk musik. Så jag har pumpat Shakira, Maná, osv, i hörlurarna.

Jag hjälpte Pedro att tvätta bilen idag (fullt påklädd, kan jag meddela till de som tänker i de banorna) och det var härligt att använda kroppen lite igen. När vi höll på att rengöra den kom några killar från slummen som ville ha mat. Vi satte oss och pratade med dom medans de åt och deras dialekt var helt sjuk. Men de lyckades iallafall fråga mig om jag hade pojkvän i Sverige och hur gammal jag var. Jag tyckte bara att det var gulligt, för de var typ fjorton år allihopa och så fina! Till och med gangstakids är gentlemän här.

Är verkligen tacksam för mina lägenhetskompisar, måste nog säga att de är det bästa i Argentina hittills. Relationer är helt galet viktigt, jag påminns om det hela tiden. Försöker dock att inte bli stressad av att jag vill lära känna människor här, men det är svårt...

Tengo hambre, amigo.

Rio de la Plata, baby! När man står och tittar ut över den floden tror man att det är ett hav, för man ser inte andra sidan. På andra sidan ligger Uruguay. Sjukt! Och väldigt vackert. Älskar verkligen att vara vid vatten (och alla sop-åar som finns häromkring räknas inte!) Vi gick dit efter kyrkan idag, när de andra skulle vara med på ett möte. Linda, från Tyskland, följde också med oss och det var väldigt trevligt. Barn och mate (ett te, som alla här dricker, hela tiden) och drakar överallt. Härligt!

Mitt huvud är helt fullt av alla nya intryck och alla spanska och allt. Känner alla känslor samtidigt.
Är hungrig hela tiden här också, tror att det beror på att min hjärna arbetar så hårt. Hör mig själv säga: "Tengo hambre" hela tiden, känns det som. Och argentinarna skrattar och tycker att det är roligt att jag är hungrig hela tiden. Det känns lite konstigt, för det brukar inte vara något jag är känd för.

Äntligen barn!

Ahh!! Crazy! Idag var vi ute på en ö, där vi ska hjälpa till med barnverksamheten som kyrkan har. Det var helt underbart att träffa barn igen!! Hade glömt hur naturligt och RÄTT det känns för mig att vara med barn. Dom var väldigt kärleksfulla, fina, leriga och pratade otroligt sluddrig argentinsk spanska. Men nu kommer vi till det som var crazy: När aktiviteterna för barnen var slut tog jag, Lovisa och Daniel en runda runt ön, för att se hur det såg ut. Och då träffade vi två gånger lösa hundar som skällde och sprang emot oss. Lovisa och jag började skrika på ett väldigt osmickrande sätt och Daniel fick sköta att skrämma bort hundarna, haha. Det var ganska pinsamt, för vi vet egentligen hur man ska skrämma bort dom. Man ska tydligen böja sig ner, som att man skulle plocka upp en sten, för hundarna här är vana att bli slagna och så. Tragiskt, men sant. Men den taktiken är lättare sagd än gjord. Om det inte hade varit för Daniel hade vi kanske hade varit hundmat nu...!!
Det var också roligt när vi skulle åka hem och sa hejdå till barnen, då sa en av dem till Daniel: "Nu får pappan se till att ta bra hand om sina flickor." Tyckte att det var helt underbart sagt, haha, vet inte om hon seriöst trodde att vi var barn till en 24-åring.

Är förresten i princip helt frisk nu, vilket är underbart! :)

Ikväll ska vi hänga med en ungdomsgrupp, som brukar komma hit från slummen varje lördag. Det ska bli spännande! Men det är alltid jobbigare att prata spanska på kvällarna när man är trött, och då känner man sig helt dum. Det mest pinsamma är när de då tittar på någon av våra lägenhetskompisar och säger: "Förstår de inte spanska?"

Lisa, den visa

Idag har varit en hektisk dag! Vi har pluggat MYCKET spanskgrammatik, tills vi (eller iaf jag) blev helt snurrig i huvudet. (Varför finns det två abstrakta formar av preteritum??) Vi har också hjälpt till på Kairos kontor och gjort en massa ärenden nere i Pacheco. Jag är sjukt stolt över att jag lyckades köpa ett argentiskt simkort själv! Mitt nummer, i nödfall, är alltså: 0059-011-1162506543

Igår kväll hade vi en väldigt mysig kväll med Pedrito och Daniboy. Det blev strömavbrott, så vi satt framför brasan med en massa ljus och spelade kort. Lyckades på något sätt avslöja att vissa människor i Sverige kallar mig fisen, och det tyckte dom var jättekul, så nu heter jag The Fart, när de vill retas med mig.

Argentina fascinerar mig mer och mer och jag tror verkligen att jag kan lära mig att älska det här stället! Mycket här gör mig glad. Men jag försöker att inte tänka för mycket på folk där hemma, för det gör mig bara ledsen.

Un beso fuerte!

Pocahontas ftw!

Jag sitter på golvet utanför vår toalett, för min dator har inte fattat att vi faktiskt har internet även i min säng eller vid vårt skrivbord. Men man ska inte vara kräsen, haha!

Jag är fortfarande sjuk, vilket suger, men jag har ändå lyckats plugga en del spanska idag, vilket glädjer mig. Det har blivit någon form av Disney-orgie här, så vi har pratat Disney hela dagen och lyssnat på Disney-låtar och jag har sett Pocahontas på spanska medan de andra var ute på halabalo (ute och gjorde saker, alltså). Det är kul att alla vet vad Disney är, även fast man åker till andra sidan jordklotet!

Nu känner jag för att gnälla om att jag har ont i huvudet och bla bla bla, men jag ska inte göra det, haha.
Jag tänker på er alla hemma i Sverige och saknar er lite extra mycket nu när jag är sjuk.
Kärlek på er!

(tror btw att jag kommer gå ut med geväret någon dag och skjuta alla hundar, för jag blir tokig på att de skäller 24 timmar om dygnet....)

Mysgubbar och förkylningar

Igår var väldigt bra dag! Vi fick äntligen känna oss lite nyttiga och som att vi gjorde något; Först gick vi till Pachecos centrum alldeles själva och handlade. På trädgårdsaffären började ägaren, en gubbe på 92 år, prata med oss och visade oss runt och var alldeles exalterad. Han visade oss träd som kom från plantor som han hade plockat i den sydamerikanska djungeln för flera decenier sedan. Han visade oss också en bild på hur Pacheco såg ut för sjuttio år sedan, när han var ung, och det fanns typ inte ett enda hus. Allt var pampas.
Sen planterade vi iaf våra frön i en rabatt här och slutligen lagade vi svensk mat åt våra pojkar i lägenheten. Det var mycket uppskattat och trevligt!

Idag är en mindre trevlig dag, för jag har dragit på mig värsta förkylningen. Huvudet snurrar och gör ont och jag har sovit av och till hela dagen. Så ni som ber får gärna be för att förkylningen ska försvinna, för det känns så tråkigt att jag inte kan delta nu alldeles i början! Idag började vi också med vår spanskaundervisning, vilket kändes bra, även om jag inte vet om jag kommer att orka plugga så mycket de kommande dagarna.

Chao!

Un besito!

Åh, vad jag älskar att dom pussas istället för att ta i hand, här i Argentina! Idag har jag pussat X antal gubbar och tanter i kyrkan. Älskar att även de coolaste tonårsgrabbarna pussas :p
Vi följde med till Pedros kyrka idag (fast utan Pedro), den ligger ungefär en halvtimme härifrån med bil. Jag förstod de mesta av sångerna och vad de sa, förutom han som predikade som pratade galet fort och mumlade mycket. Och alla var väldigt välkomnande och varma emot oss, så borde det vara i Sverige också.

Imorgon ska tydligen vår spanskaundervisning börja på riktigt. Det känns bra, för jag vill komma in i språket så snabbt som möjligt. Vi försöker skriva upp alla nya ord vi lär oss och listan är LÅNG. Om ni vill veta vad skottkärra heter på spanska, kan ni fråga mig :)

chao!

Hola!

Chicos y Chicas!

Det är fullt upp här i Buenos Aires! Vi har fått följa med på en konferens som Kairos är med och anordnar och idag har vi också gått runt en del i de centrala delarna av staden. Vi har sett La Casa Rosada (motsvarande Vita Huset), en jättevacker kyrka, el obilisco, världens bredaste gata, världens största fotografi, osv. Det känns ganska mycket som att vi är svansar på våra lägenhetskompisar, för utan dem är vi ganska lost i den här stora staden!

Trafiken här är helt galen! Förstår verkligen att det är det farligaste med att vara här i BA. Folk kör om varandra på vilken sida de vill och jag tror inte att någon är familiär med begreppet "döda vinkeln". En annan intressant sak är att det nästan aldrig finns lås på toaletterna. Man får helt enkelt utgå ifrån att ingen kommer att öppna dörren när den är stängd.

Humöret går upp och ner för mig här. Upp när de nya sakerna känns spännande och roliga och ner när de nya sakerna känns komplicerade och läskiga. Jag hoppas att vi får några djupa relation här snabbt, för jag kan inte leva utan sådana. Men tills dess får jag helt enkelt lita på att Gud är med mig. Det är också en stor välsignelse att ha en till svensk här, såklart!


Hasta luego!

Tack, Pedro!

Nu befinner jag mig på Kairos center som ligger i stadsdelen Pacheco, som ligger i den större stadsdelen Tigre, som ligger i Buenos Aires, som ligger i Argentina! Flygresan gick bra, även fast vi var ganska nervösa (och jag var psykiskt och fysiskt trött efter allt det där förtjusande gråtandet). När vi äntligen kom fram stod fantastiske Pedro där och han hade BIL. Så han skjutsade oss till centret och sa att idag ska handla om att vi ska få vila och komma till rätta. Då ville jag bara krama människan, för jag är väldigt slut av dålig sömn och många intryck!

Lovisa och jag delar ett rum, i en relativt fin lägenhet som vi delar med volontärerna Pedro, Daniel och en Mr. X, som vi inte har träffat än. Mr. X ska vara vår spanskalärare de kommande två veckorna, är planen.
Nu ska vi snart åka och köpa vatten!

Saker vi har märkt som är konstiga/intressanta i BA:
Det är KALLT, det trodde vi inte.
Det går en massa hundar lösa överallt ("Varning varning, rabies!!", tänkte jag och Lovisa)
Det finns grindar och staket runt alla hus här, som om man är rädd för inbrott hela tiden.

Adios, så länge :*