Los Wachiturros

Åh, vad jag tycker om barnen! Idag begravde några av killarna i galna eftermiddagsklassen mig i hårda kramar och kyssar. Sånt säger man inte nej till! Dom är galna och man blir trött så trött på dom att man nästan vill gå därifrån minst en gång dagligen. Men samtidigt är dom som sagt underbara. Det finns ett band som heter "Los Wachiturros" som är en riktig modefluga. Även barnen är tokiga i dom, kan erkänna att jag faktiskt tycker att dom är ganska bra också. Killarna är hur söta som helst när de ska dansa och härma Wachiturros. Här är två smaktips:

http://www.youtube.com/watch?v=IR__WMtmN90
http://www.youtube.com/watch?v=4_Iecf38Y7s

Imorgon är det avslutningsfest för de små barnen, min förmiddagsklass ska dansa och spela häxor. Även jag, haha! Efter imorgon kommer det vara lite lugnare "sommardagis", det ser jag fram emot! Men jag kommer att sakna de barnen som inte kommer att vara där.

Rio de la Plata, baby

Det blev en fin helg i Uruguay! Men det var inte det lättaste att hitta till stället i BA där vi skulle hoppa på båten, vi sprang fram och tillbaka i den stora hamnen ett tag innan. Men tillslut kom vi dit och kunde åka till Uruguay. Nu var ju vi bara där en helg, så man kanske egentligen inte kan uttala sig, men jag tyckte att Montevideo var ganska likt Buenos Aires. Kanske lite fattigare, men annars samma. Lugnt tempo, en massa (!) killar som skriker åt en på gatan, dulce de leche i alla efterrätter, osv.

Vi hann se ganska mycket av gamla stan, gå på marknad (som jag älskar!) och bada mycket! Badandet ledde till att både jag och Lovisa blev ganska solbrända, speciellt Lovisa. Rosa är en fin färg. Vattnet var oerhört smutsigt och man blev såklart väldigt sandig av att vara på stranden en hel dag, så Lovisa och jag kom tillbaka till Buenos Aires med sand i öronen, i ögonbrynen, i armvecken och smuts överallt. Inte helt trevligt, men ändå ett helt okej pris för att ha fått bada i Rio de la Plata hela första advent.

Nu känner jag mig i princip helt frisk och det är underbart! Imorgon bär det av till förskolan igen :)

Uruguay, baby!

Nu ar jag i Uruguay! I sista stund blev jag tillrackligt frisk for att aka och nu ar jag har! :) Tack Gud! Vi holl aven pa att missa baten pa vagen hit, men det loste sig ocksa i sista sekunden. Sannerligen ett aventyr! Nu sitter jag vid hotellets dator och ska snart ut i stan med Lovisa!

Eländes elände!

Eländes elände är vad det är. Dumma argentinska baciller! Min kropp känns ännu svagare idag och jag har haft ännu mer ont i magen. Jag hoppas att jag fortfarande kan åka till Uruguay till fredag! Det är ju inte bara för nöjet heller...från och med onsdag är jag olagligt i Argentina, om jag inte åker ut och in ur landet. Men det kommer att ordna sig på något sätt. Jag lägger det i Guds händer.

Idag har jag sovit väldigt mycket, tittat på Batman Begins (hade glömt hur mycket slagsmål det var i den filmen) och haft tråkigt. Men jag känner mig iallafall lite uppmuntrad nu, när jag fick äta middag med fina lägenhetskamrater.

Banana Skids och medlidande

Nu ligger jag här i vår soffa igen och är sjuk. Solen strålar in genom fönstret och steker mig lite. Har precis kollat på Titanic och gråtit en skvätt. Nu är planen att ligga här i soffan och äta resten av det svenska godiset som mamma skickade mig till min namnsdag! (Tack, mamma!! Bra timing!) Vet inte riktigt vad det är för sjuk jag är. Jag har ont i huvudet, kroppen är slö som en korv och jag har jätteont i magen av och till.

Jag tänker väldigt mycket på det här med medlidande. Man känner så mycket med barnen och det är så tufft att höra om allt de är med om. Jag kan krama dom, inte slå dom och hjälpa dom rita en kvadrat. Men sen kan jag inte göra så mycket mer, och det är ganska sorgligt. Man kan ju inte ta på sig alla världens bekymmer och bla bla bla, men det är svårt. Be gärna för alla barnen här, som har det väldigt svårt.

Salsa och Kackerlackor

Vill berätta om en liten traumatisk flashback som jag fick igår. På salsa-lektionen igår fick vi dansa väldigt mycket i par, och det var trevligt. Det jobbiga var bara att alla killarna var rätt mycket kortare än mig (dumma argentinare), så dom hade ganska stora problem med att snurra mig. Varje gång slog de i min knut på huvudet och förstörde min frisyr lite, och jag fick försöka kuta med ryggen. Precis som i sexan, när jag hade hunnit bli längre än alla pojkarna, och vi dansade bugg på gympan! Usch! Då längtade jag efter långa svenska killlar att dansa med!!

Kackerlackssituationen här blir bara värre och värre. Jag har tappat räkningen på hur många som jag(/Lovisa) har dödat! Och de är så äckliga!! Varje gång jag ser en skriker jag och hoppar upp på närmsta bord/stol/badkar. Pedro sa att han trodde någon hade våldfört sig på oss härom natten, för vi skrek en massa och bankade i golvet och hade oss. Haha, stackars Pedro. Och stackars oss.

Imorgon ska vi jobba på förskolan, för ovanlighetens skull på en måndag. För på fredag bär det av till Uruguay för att förnya visumet :)

"Manuelita vivía en Pehuajo..."

Vilken känsla! Man känner på sina kläder och upptäcker att det är alldeles fuktigt. Och så tänker man: "När spillde någon vatten på mig?" Men så inser man tillslut att det är svett. För ja, nu är det VARMT och FUKTIGT här i Buenos Aires. Och då får man nya sorters svett, som man väldigt sällan innan har upplevt. Och varmare ska det tydligen bli, typ uppåt 35-40 grader. Inte något jag ser fram emot...

Veckan har i stort varit fin. Igår gick vi på bio med våra gangsta-kompisar. Jag och Lovisa var otroligt pepp innan! (Och det var en bra film också)
I onsdags firade vi traditionens dag och musikens dag på förskolan. Så alla barnen fick uppträda inför föräldrarna med sången "Manuelita". Det är sång med fyra långa verser, som jag och Lovisa också har lärt oss utantill. Inte så illa, tycker vi. Sen var det lite dans och sång, osv.

Nu är det bara lite mer än en vecka kvar på förskolan innan barnen får sommarlov. Det känns jättekonstigt! Vi känner att vi precis har börjat lära känna barnen och förskolan ordentligt och så tar det bara slut! Men vi ska jobba med lite andra saker och sen träffar vi dom igen i februari. Den som det känns jobbigast att säga hejdå till är en liten flicka som är världens bråkigaste. Vårt smeknamn på henne har varit Hon-som-alltid-ligger-på-golvet-och-skriker. Men samtidigt är hon världens underbaraste! Och hon har börjat tycka om mig, så så fort jag tar henne i famnen lugnar hon sig och lägger huvudet emot mitt bröst. Då bara smälter man!!

En fin helg

Vilken helg vi hade! I fredags kom Pedros bror och Elisas familj hit och så åt vi pizza. (Som vi nästan alltid gör på fredagar. Jag trodde aldrig att jag skulle bli trött på pizza, men det har jag blivit...)
I lördags jobbade vi, gick på salsalektion och sen skyndade vi oss iväg för att åka till "kulturnatten" i Buenos Aires. Alla museer var öppna och gratis, så vi gick på ett stort berömt konstmuseum, osv. Jag älskar våra slummenkillar bara mer och mer, de är så otroligt måna om att vi ska ha det bra! Och de kan anstränga sig väldigt mycket för få oss att förstå någonting vi inte förstår på spanska.

 I söndags var vi i kyrkan, där vi samlade ihop kläder till brandoffren i slummen. Det var ganska nervöst att gå fram till predikstolen under pålysningarna och säga på spanska att vi behövde saker till folk i slummen. Men människorna där var otroligt generösa. Vi har redan fått en massa kläder, och det är folk som ska skänka sängar, en spis, osv. De själva har även fixat ett släp som ska ta allting till slummen. Otroligt!! Sen åt vi iallafall peruansk lunch med ungdomarna och det var väldigt trevligt.

Och i måndags åkte vi till La Recoleta, ett rikt område i stan där det finns en väldigt häftig kyrkogård. I princip alla gravar är stora monument och ser ut som små hus. Det kostar ca 45 000 kr att köpa en gravplats där och sen måste man betala en månadsavgift också. På kyrkogården stötte vi på våra första svenskar (förutom tjejen på svenska ambassaden). Vi blev helt uppspelta och förföljde dom tills vi vågade prata med dom, haha. Det kändes jättekonstigt att prata svenska med någon annan än Lovisa! Jag har liksom blivit van vid att jag pratar ett hemligt språk, ett språk som (i prncip) ingen förstår.

Mamma Lisa

Idag fick vi följa med Margarita (vår chef) och titta på ett av husen som har blivit värst bränt av elden. Då fick vi även chansen att se fler av kvarteren i Villa Hidalgo. Så konstigt att se alla dom barnen som kommer och äter hos varje dag, utanför dessa ruckel/skjul/hus/vad-man-nu-ska-kalla-dem, som de bor i. Och väldigt hemskt att se hur det såg ut där elden hade härjat. Man såg att speciellt en av mammorna var helt traumatiserad.

Det var en fin dag på förskolan idag. Jag känner verkligen att jag lär känna barnen mer och mer! Och de blir gladare och gladare över att se oss. Men de fortsätter att tro att jag och Lovisa är syskon eller kusiner. De kan bara inte tro att vi inte är det, när ví är så "lika". Ett barn frågade till och med om jag var Lovisas mamma! Hahah! Vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller en komplimang...!er

Idag fyller Lovisa 20 ½, så jag håller på att baka äkta svenska bullar åt henne. Mys!

Att leva nära hemskheter

Åh! Jag tycker att det är så hemskt när man kommer så nära hemskheter. Om man känner människorna som får vara med om de hemska sakererna, då blir de plötsligt så mycket verkligare och klarare. Och det är inte alltid trevligt. Häromdagen var det en brand i ett kvarter väldigt nära förskolan. Ingen människa dog, som tur var, men 18 hästar och en massa ägodelar brann upp. Och det är ju inte som i Sverige att de bara kan ta ut det på försäkringen eller ta av sina sparpengar för att köpa nytt, utan nu har de helt enkelt förlorat allt. Så hemskt! Vår chef berättade att en kvinna hade kommit till henne och skakat i hela kroppen och berättat vad hon hade förlorat. Men förhoppningsvis kommer "kommunen" ge dem litegrann och så kommer folk att skänka saker till dom.

Idag var det en fin dag på förskolan. Barnen skötte sig bra och jag hade tid att verkligen sitta ner och leka med dom. Det älskar jag. Och jag älskar när får många kramar. :)

Jag har antagit en väldigt argentinsk vana att äta galletitas (typ småkakor) flera gånger i veckan. Det kan inte vara bra för hälsan! Men jag assimilerar mig ju iallafall, och det är alltid något.

Vattenbrist, vattenkrig och fuktighet

Igår var jag och Lovisa så sjukt duktiga! Vi storstädade vårt kök! Och vi hade inget vatten i kranarna, så vi fick släpa upp vatten från vattenslangen utanför. Men med hög bra musik och högklassigt sällskap (varandra), så var det ändå ganska trevligt. Sen gick vi ut för att sola, vilket urartade i ett vattenkrig. (som man måste säga att jag vann, för jag fick in flest träffar) Dagen avlutades med att jag gick ut och SPRANG, för första gången här i Argentina. Så idag har jag otroligt ont i benen, vilket bara visar på hur väldigt otränad jag är.

Idag har vattnet kommit tillbaka och vi åkte som vanligt till förskolan igen. Vädret har nu blivit väldigt varmt och fuktigt, så vi har svettats hela dagen. Och nätterna här verkar kunna bli VÄLDIGT varma också. Något som jag och Lovisa inte är så förtjusta i. Och det är bara vår än så länge...

Min dunderförkylning är nu nästan över. Jag har bara lite ont i halsen och är lite snuvig fortfarande. (Åh, vad jag älskar ordet snuva!! Det är så gulligt och jag tänker alltid på den där sången om tomtegubben som hade snuva.)

FÖRRESTEN: Jag har lagt ut nya bilder i mitt Argentinaalbum på facebook. :)

la Boca

Idag visade Buenos Aires sig ifrån sin ljusa sida! Jag, Lovisa och Daniel åkte till la Boca i innerstaden på utflykt. Så sjukt fint ställe verkligen! En massa färgglada hus, live-tango på caféerna, en massa mysiga affärer, osv. Väldigt turistigt, men det var bara trevligt. Vi behövde få turista lite. Fick hålla i mig för att inte köpa hela marknaden där. (Men det blev några fina saker iallafall) Sen gick vi till San Telmo, där vi gick på museum och åt glass. Glassen här är helt otroligt god! Och de har hur många smaker som helst på sina "heladerías". Lovisa och jag har ätit glass alldeles för mycket sen vi gjorde denna upptäckt.

Veckan på förskolan har varit ganska tuff. Barnen är otroligt kaxiga och kan vara väldigt elaka när de vill. Då tappar man lite av sitt "go". Men en bra sak är att de jobbiga känslorna brukar rinna av ganska fort efter de jobbiga dagarna. Om man tar åt sig allt blir det väldigt drygt. Men jag får iallafall väldigt många kramar och det väger ju upp det mesta :)

Nu har vi även beställt båtbiljetter till Uruguay, dit vi ska om några veckor för att förnya vårt visum och roa oss litegrann. Det kommer att bli ett äventyr!

Sí, yo hablo castellano

Nu har jag två dagar i rad haft en diskussion med en liten kílle (alltså samma kille) vilket språk jag pratar. Han hävdar att jag pratar engelska, medan jag säger att Nej, jag pratar ju spanska, men inte lika bra som han. Men han kan inte riktigt ta till sig detta. Det verkar inte slå honom att han inte skulle förstå mig om jag pratade engelska. haha

Vi hade en ganska tuff eftermiddag på förskolan idag. Våra galna eftermiddagsklass var extra galna. Och i slutet satt jag - med en liten flicka i knäet, som hela tiden kramade mig hårt - och stirrade på hela kaoset. Nästan lite roande att tänka på såhär i efterhand, men det var inte så kul då. Men jag försöker tänka att jag säkert hjälper någon där iallafall (t.ex. flickan som jag kramade?) och då är det värt även de jobbigare dagarna.

Påmindes idag om hur mycket jag tycker om att åka buss och lyssna på r'n'b. En fantastisk kombination.

Glass och kaniner i sängen

I söndags åkte vi till kyrkan och efteråt gick på picknick med ungdomarna därifrån. Det var riktigt trevligt! Härligt att umgås med lite fler människor i vår egen ålder! Och de var verkligen öppna och välkomnande. Där har man någonting att lära sig av...

Igår gjorde Lovisa och jag en riktig skön grej: Vi åkte till Tigre och strosade runt och åt glass. Helt underbart! Tigre ligger precis vid Rio de la Platas delta, och det är jättevackert att sitta i en park vid vattnet. Jag fick också prata med en massa underbara människor hemifrån och det är alltid uppmuntrande för kropp, själ och ande! Man fattar verkligen vilken äventyr man är ute på, när man berättar det för någon annan.

Inatt vaknade jag och trodde att det var kaniner i min säng. Stackars Lovisa fick ha ett väldigt förvirrat samtal med mig om vad som var problemet, haha. Men tillslut insåg jag att allt var som det skulle och så kunde jag somna igen.