Livet uppstyrt om X antal dagar

Okej, ja, nu börjar livet styra upp sig litegrann. Jag ska börja jobba på dagis igen om X antal dagar och jag ska flytta till fixad lägenhet i Sthlm om X antal dagar. Härligt! Och jag ska bo med väldigt fina Frida Johansson. Det ska bli roligt. Jag var i Sthlm i helgen och kände: "Ja, det här kan nog bli bra i slutändan."

Igår hade jag lite feber, så jag känner mig helt seg i kroppen. Min stackars lillasyster fick följa med mig till Konsum när jag skulle posta ett brev, för jag orkade inte gå själv. Och så tänker jag på en god vän i Buenos Aires, vars far håller på att dö i cancer. Livet är definitivt inte rättvist och ibland blir man lite extra upprörd över det. Idag var en sådan dag. Då känns ens förkylning med ens lite mindre allvarligt också :)

Tillbaka med Johnny Depp över skrivbordet

Hej och hallå! Jag sitter här hemma i mitt mysiga rum i Storvreta, med Johnny Depp över skrivbordet. De senaste dagarna har jag försökt landa och förstå att jag är i SVERIGE och inte i ARGENTINA. Det är verkligen otroligt konstigt, att man på 24 timmar kan byta människor, miljö, språk, kultur, osv, omkring sig. Det är inte riktigt naturligt. Och jag har varit väldigt väldigt trött de senaste dagarna, om det nu beror på jetlag eller min förkylning eller bara den stora omställningen.

Jag saknar mina vänner i Buenos Aires och jag saknar också mina rutiner där. Nu är jag här och undrar lite: Jaha, vad händer med mitt liv nu? Visst har jag ideér om vad jag ska göra i vår och sådär, men jag är ju verkligen inte inne i några rutiner än. Men jag tänker att det kanske får vara så ett tag.
Dagens planer: Prata i telefon och klappa min Sune (katten).

(ps. För folk som undrar: Jag svarar inte på mobilen för att jag är en dryg människa, utan för att mitt svenska simkort är borta. Men det ska snart vara åtgärdat.)

Jobbiga avsked

Jaha. Då var det idag jag skulle åka. Igår sa jag hejdå till två av mina bästa kompisar härifrån, Jesús och Facu, och det gjorde ont. Bara grät och grät. Det blir extra konstigt när man vet att man kanske aldrig kommer att träffa dom igen...Och idag blir det också några jobbiga avsked, innan jag till slut lyfter från argentinsk mark och flyger emot svensk.
Imorgon kl. 18:35 landar jag i Sverige, gott folk! Och även fast det gör väldigt ont att lämna Argentina och människorna här, så ser jag fram emot att få träffa alla i Sverige också!!

Be gärna en bön för mig idag/inatt! :)

Besitos!

"Det är en sorgens dag för oss alla"

Imorse hade jag detta citat på hjärnan: "Det är en sorgens dag för oss alla." Tror att det kommer ifrån Lejonkungen. Hursomhelst så kom dessa sorgens tankar ifrån att det var min sista dag på förskolan idag. Det kändes väldigt sorgligt och jag kände mig ganska spänd under dagen, men också väldigt tacksam och glad. Jag fick pussa alla barnen hejdå. De kramade mig och frågade varför jag skulle åka, vad svarar man på det? Fröknarna gav mig ett stort kort och bjöd mig på tårta.
Tänk vad mycket jag har lärt mig de senaste månaderna! Förut fattade jag nästan ingenting av vad de sa och jag kände mig som en främling och turist vart jag än kom. Nu förstår jag i princip allt dom säger och jag känner mig mycket mer som "en i teamet". Vi vet hur grejer fungerar, vart saker ligger, hur saker ska göras, osv. Jag har fått en vardag här i Argentina, nu är Argentina MITT. Så känns det, en otroligt tillfredsställande känsla.

Nu ska helgen spenderas med vänner härifrån och med packande. På måndag blir det Hejdå Argentina och på tisdag blir det Hej Sverige. Tänk, vad konstigt!

Åh, denna dubbelhet!

AHH! Jag har bara två dagar kvar på förskolan nu! Efter fredag kommer jag inte dit mer (om jag inte kommer tillbaka till Argentina någon gång, vilket jag hoppas att jag gör). Det känns inte så kul att jag åker nu, när jag precis har kommit in i allting. Min spanska har blivit så mycket bättre och jag kan äntligen slappna av lite mer i språket. Jag trivs väldigt bra i min lägenhet och med mina kompisar och med mitt jobb här! Och då ska jag åka...Men samtidigt vill jag åka, för jag längtar efter Sverige. Åh, denna dubbelhet! Men jag är iallafall väldigt tacksam till Gud för allting jag har lärt mig här! Jag har växt otroligt mycket, på flera olika sätt. Kanske är jag till och med lite mera vuxen nu?

Igår hade vi avslutning för sommarkollot och även födelsedagskalas för förskolan. Vi åt tårta och barnen fick dansa (lite motvilligt) murga, som är någon kulturell grej här. Och så var vi lite extra mycket vid poolen. Trevlig, men lång dag. Sen fick jag hänga med alla mina fina kompisar ifrån VillaHidalgo på kvällen. Ja, man kan ju säga att jag kommer att sakna dom. Jag kommer att sakna hur gentlemansaktiga de är, deras värme, deras omtänksamhet och ja...allt.

Mycket kärlek

Idag var sista dagen på ön för mig. Det kändes sorgligt, såklart. Men jag kände ändå att det blev en bra avslutning på det hela (precis som jag hade bett Gud om). Det kom mycket barn och de fick äta frukost och höra om skapelsen. Sen ritade dom, bland annat teckningar till mig, som jag ska ta med mig hem. Och sen, när alla barnen hade gått hem (och blivit pussade av mig), gick vi hem till paret vi brukar jobba med på ön, och åt asado (grillat kött, typ). Alla visade så mycket kärlek idag, det blir man glad av! Och jag kände mig väldigt lugn när jag åkte därifrån. Gud jobbar verkligen på Ciervo Rojo, som ön heter, genom kyrkan. Och paret som jobbar där, Monica och Daniel, gör ett fantastiskt jobb. De lägger ner pengar och tid och hela sina själar i jobbet där. Fantastiskt, helt enkelt!

Har lite ont i magen nu. Och jag vet att det är för att min kropp blir lite arg på mig för att jag snart ska genomgå ännu en stor förändring, åka till Sverige alltså.
Ni som ber får gärna be om en underbar sista vecka! 

Hårdhudade barn

Idag var det nästsista dagen för Colonia, på tisdag är det sista dagen och fest. Då ska vi dansa och klä ut oss och ha lite karneval-känsla. Alla barnen är inte så exalterade över att behöva dansen, men det kommer nog att bli trevligt ändå. Killarna i min grupp har blivit lovade att de ska få ha på sig masker hela tiden, så ingen kommer att se vem som dansar hur.
Varje dag den här veckan har NÅGON, jag vet inte vem, druckit upp vattnet i min vattenflaska på Colonia. Så jag öppnar min påse och suckar och får dricka lite extra oboy istället.

 Barnen från Villa Hidalgo är ganska hårdhudade, de flesta av dom. De slåss mer, bråkar mer, säger fler fula ord (iallafall barnen på förskolan, på Colonia sköter de sig bättre) och har lite svårare att visa sig svaga inför en annan människa. Men man förstår verkligen varför, när man får höra vad de pratar om till vardags. En gång började några av sex-åringarna helt lugnt prata med mig om när polisen hade hämtat folk de kände. Och polisen här är inte så mysiga. Sammanfattningsvis kan jag ändå säga att jag är imponerad över att de orkar sköta sig så bra som de gör ibland. 

Me ree quemé!

Som jag skulle ha sagt på spanska: Me REE quemé hoy! Jag brände mig MYCKET idag, betyder det. Idag var jag på Colonia med barnen. Var med killgruppen på 8-10 år, dom var fina. De visade mig alla sina krigsskador, från när de hade ramlat från cykeln och sånt.

Idag kom också min gamla vän Lovisa Josefsson, från Sverige, som ska vara här i 2½ månader. Konstigt att hon precis har kommit och jag snart ska åka. Och det var jättekonstigt att se någon som jag känner från Sverige här i Argentina!! Men trevligt, såklart!

Superpanchos

Idag har jag och Lovisa varit i kyrkan och sen ätit superpanchos, som är en fantastisk grej! Det är helt enkelt korv med bröd, med majonäs, ketchup och små pommes frites överst. Jag tror nästan att jag ska införa den här pommesgrejen i Sverige också!

Lördagen spenderades på ön, som vanligt. Nästa gång på ön kommer att vara den sista, vilket känns väldigt konstigt såklart. Konstigt med alla dessa hejdån, som jag kommer att behöva göra. Jag gjorde ju nyss det här i Sverige? Ibland hänger man inte med i hur tiden går. 

Regn och sommarkollo

Den här veckan har det regnat. Typ varje dag. Jag tyckte att det var ganska mysigt, för det regnar ju i princip aldrig här. Men sen hörde jag att det hade varit översvämning i husen i Villa Hidalgo och då kändes det mindre kul. Deras avloppssystem är inte de bästa, så när det regnar mycket stiger vattnet i husen. Häromdagen hade det varit upp till midjan i vissa hus. Det är verkligen orättvist, att vissa har det som dom har det och att vissa har det som jag har det. Man skäms nästan ibland.

Annars har det varit en fin vecka. Barnen har varit på sommarkollot, alla dagar utom en, när det regnade för mycket. Och jag har hjälpt till i matsalen, vilket innebär att jag har torkat ungefär tusen bord. Om man hade kunnat ta en master på att torka bord, skulle jag ha varit redo för examen vid det här laget. 
Och barnen är så galet fina!! De blir jätteglada när de ser oss på morgonen och skriker: "Hola Lisa! Hola Lovisa! Van hoy?!" ("Hej Lisa! Hej Lovisa! Kommer ni idag?!")

Skoproblem och funderingar

Igår var jag och köpte tråd och små pärlor, så att jag nu kan göra mina egna armband! Mysfaktor! Kommer på att jag har saknat att sticka, så det här får vara mitt substitut för tillfället.

Idag har vi varit i kyrkan och jag har tvättat mina skor, som var äckliga bortom rim och reson. Dom badade nämligen lerbad när vi var på semester.Förhoppningsvis går dom att ha på sig när de har torkat, så att jag slipper gå i stövlar om det blir en lite svalare dag. (Mina stövlar, som det förresten gör ont att ha på sig nu, sedan jag tappade ett bord på foten och foten på något sätt blev större.)

Det jag tänker på nu, så här tre veckor innan hemfärd, är hur jag ska klara av att hålla mina nya värderingar när jag kommer hem till Sverige. Allt det där med att jag vill leva fattigare och så. Hur kommer det att gå? Inte så bra, känns det som. Men jag hoppas på att Gud kommer att hjälpa mig.

På sommarkollo

Åh, tack Jesus för barn! Det var VÄLDIGT kul igår, när vi fick komma tillbaka till förskolan och träffa våra barn. Igår och idag har jag åkt med på sommarkollot i parken San Martin. Där får barnen bada, lära sig simma och dyka, leka, osv. Väldigt bra grej! Tror att sommarkollot är en viktig grej för många av barnen.
Fascinationen över att jag är lång och blond fortsätter. De kan inte sluta kommentera det! Och när de kommer på att även mina ögonbryn är blonda blir det helt till sig, det är tydligen otroligt exotiskt. Och är jag säker på att jag inte har målat ögonbrynen så?

Idag fick vi också träffa våra kompisar Jesús (inte Mr. Kristus) och Faku, som vi inte har träffat på mer än tre veckor, är väldigt tacksam för dom med.

Hej världen!

Hej världen! Nu är jag tillbaka i Pacheco, vilket känns VÄLDIGT skönt. Har nytvättat hår, nyttvättade kläder och går lös på internet. Ibland kan det vara så enkelt att göra sig själv nöjd med livet.

De två senaste veckorna har vi alltså varit i El Bolsón, som är en stad i västra Argentina. Pedro, som vi bor med, kommer därifrån, och vi bodde största delen av tiden hos honom. Jag har sett väldigt vackra berg, badat mycket och ridit en del. Så kanske man kan sammanfatta det. Har också köpt fler armband, haha, min konsumtion av armband har kommit att bli väldigt hög. Men armbanden här är både billiga och underbart fina. En annan sak som jag också gjort mycket på senaste tiden är att åka LÅNGA resor. Argentina är STORT, det märker man när man åker fram och tillbaka genom halva landet, på kort tid.

Nu är det bara några veckor kvar här. Det känns otroligt konstigt, sorgligt och väldigt skönt samtidigt.

Iguazú och mot nya äventyr!

Hej, det var ett tag sen! Men det fungerade inte att logga in på blogspot på datorn på hotellet i Iguazú :) Men nu kan jag glatt meddela er om att magen är helt återställd och att jag har haft en underbar semester!! Vi var vid Puerto Iguazú, högst upp i argentinas högra hörn (på kartan alltså). Där såg vid fantastiska vattenfall, åkte över till Brasilien och såg fler vattenfall, red i djungeln, osv. Det kommer troligtvis lite bilder på det snart. Det finns ungefär 1000 bilder på mig-framför-ett-vattenfall, Lovisa-framför-ett-annat-vattenfall, båda-framför-ett-tredje-vattenfall...Så känn icke någon oro!

Imorgon åker vi söderut på nya äventyr. Kommer troligtvis kunna få tag på en dator där nere, men kan inte lova något. Men be gärna för mig och så hörs vi snart!