Argentinskt sjukhusbesök

Nyårsafton har hittills spenderats mest liggandes vid grannens pool (och I hans pool). Väldigt skönt!

Min mage är fortfarande inte helt glad. I torsdag mådde jag så dåligt så att jag bestämde mig för att åka in till sjukhuset (med min handledare Elisa som tolk). Vi hade båda förberett oss på att få sitta där i flera timmar, så jag hade med mig tidning och bok och vattenflaska och allt. Men vi fick träffa en sjuksköterska efter att ha stått i en fem minuter lång kö. Fantastiskt! Men jag tror att jag fick gå före ganska många, för det satt en massa andra och väntade i väntsalen, och jag fick hjälp innan dom... Hursomhelst sa doktorn bara åt mig att äta bättre, så skulle allting bli bra. Så nu kör jag på sträng diet! Och det känns faktiskt lite bättre.

Jag har tänkt ganska mycket på Sverige de senaste dagarna. Det känns bra att jag har så mycket fint att komma hem till om 1½ månad!

Killar, killar...

Först har jag två saker att säga till alla killar i Sverige:
1. Varför är ni inte mer som killarna här i Argentina? Dom är så gentlemänsaktiga och artiga och hjälpsamma! T.ex. :  Igår TVINGADE våran sjuka (alltså som i sjuk på riktigt) kompis oss att sitta ner på bussen istället för honom! Det är kanske att gå till överdrift iochförsig, men ändå...
2. Tack för att ni inte är som killarna här i Argentina! Ibland blir man trött på allt rättframt flörtande och att det är en så stor grej att man är "blond". Hallå, man kanske vill vara kompis med folk också??

Ja, med det sagt...kan jag berätta att förskolan nu håller på att förbereda sig inför sommarverksamheten. Men vi kommer bara hinna vara med på den två dagar nästa vecka, innan vi drar iväg till Iguazú. Dit åker man med buss, i ett dygn, och sen är man framme. Väl där ska vi titta på dom tydligen väldigt vackra vattenfallen och njuta av lite ledighet! Det ska bli härligt!

Julafton 2011

                                             
Ja, nu är det Dan efter Doppardagen! Och julafton blev ändå trevlig tillslut, trots saknad. Min mage och alltsammans blev bara bättre och bättre under dagen och jag kunde hänga både med Lovisa, hennes familj och sen några argentinare på kvällen. Det var ganska intressant att se hur de firade julen här. På dagen gjorde de inget speciellt, alla festligheter började runt elva-tiden på kvällen, då middagen intogs. (Asado, som vanligt. Alltså kött som har blivit grillat väldigt länge och är väldigt saftigt och gott.) Sen vid tolvslaget skålade man och så blev det fyrverkerier. Jag frågade: "Jaha, så sen gör ni samma sak på nyår?" "Eh, ja, ungefär." svarade dom då. I Sverige känns ju jul och nyår som så otroligt olika högtider!
Bilden är ifrån självaste julafton. Första gången som jag solade på julafton! Konstigt!

Misär och kärlek

Här sitter jag Dan Före Doppardan i landet Argentina. Knäppt! Det känns lite misär att behöva fira julen utan familj och släkt, men samtidigt lite intressant också. Jag hade ställt mig in på att fira med Lovisa och hennes familj här. Men nu vet jag inte alls hur det kommer bli, för här sitter jag med någon magåkomma, igen. Suck och stön. Fick åka hem ifrån jobbet (min chef Margarita blev helt orolig för mig: "Ska jag ta dig till sjukhuset??") och sov sedan i nästan sju timmar mitt på blanka dagen. Och nu får vi se hur morgondagen blir. Ni som ber: Be gärna för att jag ska få en fin julafton, utan magåkommor och ensam misär.

Vad kan jag mer berätta? Jo, att det var lite sorgligt idag på förskolan, för det var sista "normala" dagen där. Sen ska de ha sommarkollo, typ, och jag vet inte hur många av barnen jag kommer att träffa då. Och min förmiddagsklass var så underbara idag! De klängde på mig som små apor och kramade mig och ville sitta i knäet. Och en av killarna, som brukar slå mig minst en gång per dag, sa: "Te quiero!", vilket betyder "Jag älskar dig!" och då bara smälte jag. Igen.

Jag vill alltid tacka...

De senaste dagarna har varit lite jobbiga, på grund av flera olika saker. Men nu tänkte jag berätta för er vad jag är mest tacksam över här i Argentina:

- Barnen! Jag är så tacksam över att jag älskar dom och att dom älskar mig. Och jag blir så glad när de blir glada över att se mig och nästan drar av mig armarna, för att de försöker få mig att sitta bredvid dom och ingen annan. Och det känns bra eftersom att jag vet att kärlek är meningsfullt.
- Att jag får lära mig så mycket! Det är helt galet hur mycket jag får se och hur många nya intryck jag får ta in! Jag får lära mig mer om varför människor är fattiga, hur det är att leva där vattennivån stiger och sjunker lite närsomhelst, hur man säger tönt på spanska, osv osv.
- Lovisa! Det är väldigt fint att ha med sig en väldigt fin människa genom alla dessa upplevelser. Och dessutom en massa andra människor runt omkring, som är som små ljus i ens vardag.
- Och sen Gud såklart. Som jag har att tacka för allt detta.

Nu förbereder sig alla här inför julen. Vi hade stort julfirande på ön i lördags, med alla barnen där (och några vuxna) och det var väldigt fint. Barnen fick höra om Jesus födelse, sjunga julsånger, äta gott och slutligen få varsin julklapp. Väldigt uppskattat! 
Idag fick barnen på förskolan i princip samma sak. Det kom en ungdomskör som sjöng sånger med dom och för dom. Och sen fick alla varsin julklapp. :)

Vilken kvinna jag är

Igår blev det en speciell dag på förskolan, eftersom både Lovisas hela familj, Daniel, Pedro, Pedros kompis och vår handledare var och hälsade på. (Fast det var bara Lovisas familj som stannade hela dagen.) Det var  otroligt konstigt att det kom några andra utomstående som trängde sig in i vår lilla bubbla! Då såg man allting ur ett nytt perspektiv igen och man fick utvärdera sig själv lite också. Och jag blev faktiskt rätt nöjd med min utvärdering: Tänk att jag har lärt mig så mycket spanska!! Och tänk att jag har lyckats få förtroende hos många av de här barnen som är rätt så stängda!! Och tänk att jag har kommit in i en argentinsk förskolas rutiner! Vilken kvinna jag är.

Julstämningen kommer i små portioner, då och då. Lovisas familj tog med sig pepparkakor som vi har ätit. Och igår fixades det pepparkakshus, med non stop och allt. Fantastiskt! Barnen gör julpyssel på förskolan. Imorgon blir det julfest på ön, det blir intressant :)

Alla känslor varje dag

Det är en så blandad känsla att vara med barnen på förskolan. Man får verkligen känna alla sina känslor varje dag. Ilska: Barnen slår varandra och mig och lyder inte. Glädje: Barnen leker, skrattar och kramas. Eller när de säger: "Nej, ni får inte gå! Ni måste stanna!" Sorg: Barnen ger på olika sätt uttryck för hur de har hemma, och det är inte alltid bra. För mig känns det alltid som en kall hink vatten över huvudet varje gång ett barn nämner att de t.ex. har blivit slagna hemma.

Idag delade vi ut lussebullar till alla vuxna som jobbar på förskolan. Tror att det var uppskattat, även om vissa också verkade lite skeptiska, haha.

Saknad

Har spenderat helgen med Lovisas familj, som har ankommit till Buenos Aires. Konstigt att prata så mycket svenska och att inte pussas på kinden när man hälsar, haha. De fick mig verkligen att tänka på min familj i Sverige och då saknade jag dom extra mycket. Saknad är trevligt på ett sätt, för det betyder att man älskar. Men samtidigt är det en känsla som kan göra väldigt ont.

Jag har ett värmeeksem på foten, som inte vill ge med sig. Det kliar helt fruktansvärt mycket. Om ni undrar.

Fler lussebullar och lättroade barn

Ännu ett lussebullsbak! Underbart! Vi har nämnligen ledigt idag, eftersom det är jungfru marias dag, så jag bakat. Jag tror att jag skulle kunna leva på lussebullar ganska länge utan att tröttna. Jag har även rensat vår uteplats, så att kackerlackorna INTE ska kunna trivas där.

Jag har haft fina dagar på dagis den här veckan. Eftersom det har varit avslutning, så är barnen klara med allt som de skulle göra under året, så nu får de mest leka. Jag tycker att det är så underbart med barn, att de är så lättroade! Det finns en karusellgunga utomhus, som barnen älskar att leka i. Och när vi är med och skjuter på, skriker de av förtjusning över att det går så fort! "Mas fuerte!" vrålar de samtidigt, vilket betyder ungefär "Mer fart!"

Snart ska jag gå och ta ett dopp i grannens pool, för jag känner hur ryggen klistras fast emot soffan med svett. Inte okej.

Diplomutdelning

Idag var det diplomutdelning för barnen som går "prescolar", alltså ungefär lekis. Fastän jag bara har känt barnen i lite mer än två månader, så kunde jag inte låta bli att fälla en liten tår. Jag tänkte på att de hade hela livet framför sig och allt det där.

Skolavslutningar

Det blev en lite speciell vecka den här veckan. I torsdags var det "la fiesta del fin del año", alltså typ skolavslutning. Alla klasser hade förberett en liten dans (anpassad efter hur små barnen var) och min förmiddagsklass var små häxor, även jag. Vissa av tre-åringar var helt okoncentrade, men de var iallafall väldigt gulliga, haha. Och alla stirrade, om möjligt, ännu mer på mig, nu när jag var utklädd till häxa.
Igår förberedde vi inför den kommande måndagen. Då ska de äldsta barnen ha en egen avslutning och få diplom och allt.

Idag var det vi som höll i bibelundervisning för barnen på ön. De fick klä ut sig och spela upp Den Barmhärtige Samarien. Tror att det var väldigt uppskattat!

Nu är våra slummenpojkar här, så vi ska hänga med dom.
Chao!

Fler bilder!

Vid Plaza de Independencia i Uruguay

Lovisa vid Rio de la Plata

Den stora stranden Pocitos som ligger mitt i stan! Underbart!