För mig är det en hel apparat
kring att vara förkyld. Kanske främst för att jag genom åren har odlat fram en
inte oansenlig mängd hypokondri. Vi i Sverige vet för mycket om bakterier, det
är vad jag tror, man blir tokig tillslut.
När jag bodde i Sydamerika var jag de första veckorna livrädd för gatuhundarna, eftersom jag
var säker på att allesammans hade rabies. Så när en av dem slickade min hand,
fick jag mer eller mindre panik. Jag hade hört att hundar alltid dör inom två
veckor efter att rabiesen har brutit ut – så jag spanade frenetiskt efter
hunden två veckor senare. Om han inte var där fanns ju chansen att han nyligen
hade dött, tuggande fradga. Som tur var, för min egen frids skull, hittade jag
nämnd hund och kunde lugna mig själv på rabiesfronten. För vid det laget hade
jag redan börjat fundera på om jag ville att mamma skulle komma och hämta mig,
så att jag kunde dö i Sverige, eller om jag skulle skona henne från att se mig
rabiessjuk och dö själv i Sydamerika.
En
sommar var jag helt säker på att jag hade HIV. Min läkare testade mig för allt
möjligt, eftersom mitt immunförsvar fungerade dåligt och han testade mig även
för HIV, för säkerhetens skull. Det skulle han inte ha gjort, för jag låg
sömnlös i flera nätter och funderade på hur mitt liv som HIV-smittad skulle bli
och vad alla i kyrkan skulle säga. Som tur var var jag alldeles HIV-fri, men jag är fortfarande
lite sur på den där läkaren.
Som
jag nämnde är det en hel apparat för mig kring att vara sjuk, och det är sant
på flera olika plan. Till exempel blir jag fruktansvärt ynklig och uschlig när
jag är sjuk. Jag tvingar folk att gå och köpa godis till mig, eftersom
kuckelimuckmedicin verkar vara det enda som fungerar; Jag beordrar folk att
hämta te, filtar och filmer åt mig; Jag får vänner till att hålla monologer för
mig, när jag själv inte orkar prata, osv. Det är tur att det fortfarande finns
människor som står ut med mig.
Häromdagen
funderade jag på vad jag skulle kunna göra för att aldrig mera bli förkyld,
alltså rent hypotetiskt; Vilka dealer skulle jag kunna gå med på? Och dessa är
några av de vinnande förslagen: Springa naken på t-centralen under
rusningstrafik, odla skägg, snagga skallen, slakta en oskyldig kossa (eller en
skyldig med, för den delen), bli laktosintolerant, hångla med vem som helst som
inte är relaterad till mig med blodsband, rösta på moderaterna i nästa val,
spotta på en ordningsvakt samt äta en deciliter av någon annans snor. Nu kanske
ni får en inblick i vad jag känner för alla dessa återkommande förkylningar. För
att sammanfatta: Död åt dem.
Slutligen
kan jag ge lite tips till dig därute som också är förkyld ofta, på vad du kan
göra för att pigga upp din dag som sjukling: Se feel-good-filmer såsom Juno,
Narnia och Bridget Jones Diary. Passa på och ät mycket choklad, glass och andra
saker som kan räknas till kuckelimuckmedicin, nu när du har en utmärkt ursäkt. I
övrigt kan du klaga inför andra på hur synd det är om dig, njuta av
bekräftelsen som följer och därefter fantisera kring hur det skulle vara om
tjugo barbröstade män räddade dig ur ett brinnande hus. Så går tiden av sig
självt och snart är du frisk igen! Och efter det, för mig, startar hela hypokondricykeln
igen och håller mig i sitt fasta grepp tills jag blir sjuk återigen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar