Akon och mina andra vänner

Idag är det tisdag. Det betyder att det är onsdag imorgon. Det betyder att om två dygn befinner jag mig flera tusen mil härifrån i Buenos Aires!

De senaste dagarna har varit vad jag skulle kalla en emotionell roller coaster. Jag har gråtit i genomsnitt fyra gånger per dag de senaste dygnen och skrattat också, väldigt mycket. Tror att jag är lite för mycket dramaqueen för mitt eget bästa, ibland. Men jag kommer att sakna folk helt galet mycket och det kommer att vara helt galet läskigt att ge sig in på något som känns så obekant för en. Också helt galet spännande.

Men nu är det (i princip) färdigpackat och färdigfixat, och jag är på god väg att vara färdiggråten hoppas jag. Och tack vare sliskig r'n'b och väldigt fina vänner och familjemedlemmar och en väldigt god Gud så tror jag att detta kommer att bli awesome.

Flodvågor och fokus

Sick! Nu är det vecka kvar tills jag åker. Exakt.
Känner någon slags uppdämd flodvåg av spänning i mig, som bryter fram då och då och gör mig jätteglad och också lite rädd ibland.

Idag har jag packat och fixat med en massa papper. Igår handlade jag på apoteket för 1300 kr, så nu är jag förberedd på det mesta :) Försöker bota min stress genom att stressa lite mera. Får hoppas att det funkar, haha.

Men jag känner mig hursomhelst fokuserad (som min kära vän Julia sa): Jag ska åka dit och älska dom barnen så mycket som möjligt, det upplever jag som en kallelse ifrån Gud, och det är ju fantastiskt. Det är fantastiskt att få göra något så enkelt, men samtidigt så svårt, som att älska.